Museologi
Från Rilpedia
Museologi som akademiskt ämne behandlar hur museerna genom sin samlande, katalogiserande och förmedlande verksamhet förvaltar och skapar kulturarv. Museologi har kopplingar till arkiv- och informationsvetenskap men också till ämnen som etnologi, arkeologi och konstvetenskap. Den museala processen är det som står i fokus, det vill säga man studerar alla aspekter av museerna, från urvalet och insamlingen av föremål till förmedlingen av kunskap i utställningar.
Verksamma inom ämnet i Sverige är bland andra Stefan Bohman, Kerstin Smeds och Inga-lill Aronsson.
Internationellt har museologer som Eilean Hooper Greenhill och Peter van der Mensch varit betydelsefulla.
Innehåll |
Museologisk utbildning och forskning
Museologin gjorde sitt intåg på universiteten i Sverige i mitten av 1990-talet. Utbildning i ämnet ges idag vid Umeå universitet (grundnivå till och med forskarutbildning), Uppsala universitet (Mastersnivå) samt Göteborgs universitet (Mastersnivå).
Endast en svensk avhandling är skriven i museologi: Maria Björkroth, Hembygd i samtid och framtid 1890-1930. En museologisk studie av att bevara och förnya, 2000.
Internationellt sett producerar institutionerna vid University of Leicester och University of Manchester mycket museologisk forskning.
Ämnets historia och moderna museologiska praktiker
Museologins historiska framväxt börjar i slutet av artonhundratalet med ett politiskt intresse för museer och deras verksamhet. I och med byggandet av Nationalmuseum och Nordiska museet förs en diskussion om museerna och dess roll i samhället. Framförallt är museerna för den kulturella eliten i Sverige under slutet av seklet en del av formandet av en nation. Kulturpersonligheter som ordförande vid Kungl. Konstakademien Ludvig Looström hävdar att det vällovliga museet är det som söker finna sitt lands och folks själ.
Den nationalistiska roll som museerna har i slutet av artonhundratalet skapar i förlängningen ett behov av kunskap om hur museerna effektivt ska kunna samla, bevarande och ställa ut föremål. Detta föranleder begynnande studier i det som senare kommer att kallas museologi. Föregångare till den moderna museologin är den museikunskap som fokuserar på hur museerna skall bedriva sin verksamhet.
Den praktiskt inriktade museikunskapen kallas även för museografi men är inte ett ämne för högskolan. Däremot är de museologiska kunskaperna om hur museum fungerar högst centrala för den museala verksamheten, likväl som utbytet och utvecklandet av ämnet som sker både på museerna och universiteten.
För den moderna museologins framväxt är Alain Darbels och Pierre Bourdieus studie L'amour de l'art: les musées d'art européens et leur public särskilt betydelsefull. Studien publicerades 1969 och är en sociologisk undersökning av hur besökarna vid konstmuseer utifrån sin position i samhället gör olika interpretationer av konst. Bland annat konstateras i studien att den icke akademiska klassens utläggningar om konsten inte relateras annan konst icke desto mindre är det väsentligt för besökarna att värdera konsten med utsagor som: vad mycket jobb det måste varit med att göra den där. Det konstateras att ingen explicit utestängs från museet; institutionerna är per definition öppna för allmänheten, ändå är museet förbehållet en högutbildad besökarskara.
Museologisk klassifikation
I museernas verksamhet ingår förutom införskaffandet av föremål till samlingarna även ett klassifikatoriskt arbete. Kataloger måste upprättas över samlingarna, och från den museologiska utgångspunkten innebär katalogiseringen att objekt klassificeras och ordnas i förhållande till andra delar av samlingarna. Ett bestämt antal egenskaper fastställs i utvinnandet av metadata för att sedan användas som nyckel i klassifikationen. Egenskaper används för att bestämma objektets klass. Denna relateras till andra klasser enligt ett klassifikationssystem, t.ex. en taxonomi.
På samma sätt som systema novum ordnar växter i ett system för att strukturera upp området och visa på vilken kunskap som är möjlig, är det viktigt för den museala verksamheten att objekten ingår i ett sammanhang och att objekten är ordnade och sökbara efter sina egenskaper. Egenskaper utläses inte enbart efter de nycklar som ligger till grund för en enskild klassifikation, utan även utifrån ett objekts position i klassifikationssystemet.
Den som utför klassifikationen har alltså inte bara till uppgift att utvinna metadata och klassificera, utan också att bedöma vilka av objektets egenskaper som skall ligga till grund för klassifikationen. Yttre omständigheter som ett objekts ursprung likväl som dess inneboende egenskaper ska ligga till grund för klassifikationen. Klassifikationen är för museernas ett sätt att kondensera den kunskap som finns kring ett objekt.
Klassifikationssystemet utvecklas till ett träd med klasser och underklasser eller ett ickehierarkiskt system med referenser mellan objekten. Oavsett vilket av systemen som upprättas implicerar det ett maktförhållande.
Externa länkar
- Museologi vid Umeå universitet
- Institutionen för ABM vid Uppsala universitet
- Master's Programme in International Museum Studies - Göteborgs universitet
- Nordisk Museologi - tidskrift om museologi
- Department of Museum Studies, University of Leicester
