Mora kyrka
Från Rilpedia
Mora kyrka är en medeltida kyrka i Mora i norra Dalarna. Den är belägen på ett smalt näs i Mora tätorts norra del mellan Siljans nordvästra ände och Österdalälven.
Kyrkan, som har både klockstapel och torn, har Zorngården som sin närmaste granne i väster. I närheten ligger också en kulturhistoriskt intressant gammal prästgård ("prostgården") och vid kyrkan ligger dessutom målgången för Vasaloppet.
Kring kyrkan har först en by vuxit upp, sedermera Morastrands köping och Mora tätort, till följd av läget vid då allt viktigare handelsleder vid Oreälven och Österdalälven.
Att kyrkan är så stor och utsmyckad beror på att hela norra Dalarna utom Orsa på medeltiden tillhörde socknen. Därefter har allt fler församlingar brutit sig loss som egna socknar.
Under medeltiden var kyrkan helgad åt Sankt Mikael, därför finns också denne ärkeängel med i Mora kommuns kommunvapen.
Tornet och klockstapeln
Det kraftiga tornet med hög spira uppfördes 1581. Denna tillbyggnad kom att täcka den tidigare vackert ornamenterade västfasaden i tegel med blinderingar, vilken ännu finns att beskåda inne i tornrummet och vapenhuset (vissa golvbjälklag och mellanvåningar togs bort mellan vapenhuset och högre våningar i tornet under restaureringen 1964-1965). Tornet och vapenhuset uppfördes något förskjutet åt söder jämfört med långhusets längdmittaxel.
Tornets nuvarande spira med tornur tillkom dock 1673 efter en omfattande brand, orsakad av ett blixtnedslag 4 maj 1671. Branden berörde dock endast tornspiran och kyrkans tak eftersom valven höll. Kyrkan kunde återställas genom de kontakter hos myndigheter och högt uppsatta personer som församlingens kraftfulle kyrkoherde Andreas Erici Nohr-Moraeus hade, vilket ledde till att församlingen kunde få hjälp med kostnaderna för återuppbyggandet. Den nya spiran ritades till exempel av Jean de la Valée på Karl XI:s bekostnad, efter att denne konung övertygats av kyrkoherden genom förmedling av rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie. Den som reste spiran var Anders Olofsson.
Klockstapeln tillkom ungefär samtidigt. Den uppges vara uppförd av Stor Lars Jönsson från Noret 1672. Den fick koppartak på 1830-talet.
Tornets övre delar är synbarligen byggt i tegelgotik med vissa blinderingar.
Kyrkans murverk och byggnadshistoria
Delar av kyrkans murverk är byggt i gråsten och stammar från den äldsta stenkyrkan från slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. Dessa murar återfinns främst i större mellersta delen av kyrkans norra samt de äldsta delarna av sakristian. Sakristian förstorades åt norr på 1720-talet till sin dubbla storlek och fick två kupolliknande valv. På dess vind fanns till restaureringen 1895 en sångläktare, en så kallad gapskulle, med en rundbågig öppning mot koret. Denna gapskulle ersattes under restaureringen med en läktarbarriär.
Vissa partier av murarna är också byggda i tegel (främst fönsteromfattningarna och murarnas överstycken). Det gäller också hela den övre delen av tornet. 1756 byggdes en så kallad benkammare till norr om tornet. Den används sedan restaureringen 1964-1965 som brudkammare innan bröllop skall hållas i kyrkan.
Kyrkan fick sin huvudsakliga utformning under 1480-talet då kyrkan byggdes om till en treskeppig hallkyrka under nyslagna gotiska stjärnvalv i mittskeppet och under kryssvalv i sidoskeppen. Stjärnvalven är utsmyckade med ribbor (ribbvalv) längre framåt koret. Valven vilar på oktagonala pelare och på väggkonsoler. I väster avslutas välvningen med så kallade kapade valv. Valv- och pelarkonstruktionen har sitt ursprung i utvidgningen på 1480-talet.
Det tresidiga koret, som tillkom 1754, täcks av kupolliknande kryssvalv. Dessa valv vilar mot de yttre väggarna på infällda pelare och inåt mot de medeltida oktagonala pelarna.
Förutom tornets övre delar i tegel är kyrkans exteriöra murar putsade sedan restaureringen 1895. Då fick också en del av fönstren nygotisk utformning.
Under restaureringen 1964-1965 av byggnadsrådet David Dahl genomfördes omfattande förstärkningsarbeten, bland annat av valven. Samtidigt framtogs fragment av målningar från 1520-talet i norra sidoskeppets östligaste valv. De fanns tidigare i hela kyrkan. Golvet förnyades då också ännu en gång, genom att vissa delar av golvet då fick en utformning i sandsten.
Vapenhuset söder om långhuset uppfördes omkring år 1500 strax efter långhuset och var länge kyrkans huvudingång. Vapenhusets gavel är rikt ornamenterad med blinderingar, tegelmönster, hörnkedjor och listverk. Invändigt finns i vapenhuset ett kryssvalv som vilar på konsoler i hörnen. I väster finns ett fönster.
