Från Rilpedia

Mona Malm
Födelsenamn	Mona Kristina Eriksson
Född	24 januari 1935 (89 år) Stockholm
År aktiv	1944–idag
Make	Lars Wahlman
Betydande roller	Alma Ekdahl i Fanny och Alexander, Ester Hershagen i Den tatuerade änkan
IMDb

Mona Kristina Malm, född Eriksson 24 januari 1935 i Stockholm, svensk skådespelare.

Malm sattes i balettskola vid 7 års ålder och spelade även barnteater på Skansen samt uppträdde i radio, bland andra i Barnens brevlåda. Efter skolan började hon i Gösta Terserus teaterskola och blev riktigt uppmärksammad i Kar de Mummas Blancherevy. Hon kom in på Dramatens elevskola 1954, där hon utexaminerades 1957. Efter studierna har hon varit vid nationalscenen med undantag för 1959–1961 då hon tillhörde TV-teatersensemblen och 1961–1963 Stockholms stadsteater. Hon återvände till Dramaten 1964 efter att ha studerat pedagogik ett år vid universitet.

I början av karriären spelade Malm unga flickor, till hennes första roller hörde exempelvis Amanda i Drottningens juvelsmycke (1957) och i Anouilhs Dans under stjärnorna. Med tiden har hon gjort mer sammansatta och mogna roller: en av de första var insatsen som den dödssjuka läraren i Gun Jönssons tv-film Leva livet från 1976. Och därefter har hon fått uppmärksamhet för sina robusta och jordnära moders- och kvinnoporträtt som Alma Ekdahl i Fanny och Alexander från 1982, bondmoran Ester Nilsson i Lars Molins tv-krönika Tre kärlekar (1989 och 1991) och affärskvinnan i Chefen fru Ingeborg från 1993. I den Emmybelönade Den tatuerade änkan från 1998, gestaltade hon den drygt 60-åriga Ester Hershagen som får möjlighet att leva efter sina egna drömmar och önskningar.

Både på scen och i tv har hon gjort några praktkvinnor från världsdramatiken; 1992 spelade hon Linda Loman i En handelsresandes död och 1985 Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf?. Hon har även gjort burleska och komiska gestalter som i tv-serierna Peta Näsan från 1987 och Snörpingar, från 1994 och 1995, i den senare kreerade hon med frodig komisk inlevelse en charmerande, rockande vattenvarelse.

Mona Malm tilldelades O’Neill-stipendiet 1986, den kungliga medaljen Litteris et Artibus 1990 och Teaterförbundets Gösta Ekmanstipendium 1992.

Malm är sedan 1950-talet gift med arkitekten Lars Wahlman och har två barn; en son och en dotter.

Hennes flicknamn är Ericsson men när hon 1954 var engagerad vid Blancheteatern bytte hon efternamn på inrådan av Kar de Mumma eftersom det redan fanns en Ericsson i truppen, Annalisa Ericson.

Filmer

• 2006 – Efter bröllopet

• 2005 – Vinnare och förlorare

• 2003 – Mamma pappa barn

• 1997 – Spring för livet

• 1996 – Jerusalem

• 1995 – Höst i paradiset

• 1993 – Glädjekällan

• 1982 – Fanny och Alexander

• 1967 – Roseanna

• 1966 – Heja Roland!

• 1965 – För vänskaps skull

• 1965 – Nattmara

• 1964 – För att inte tala om alla dessa kvinnor

• 1959 – Ryttare i blått

• 1957 – Värmlänningarna

• 1957 – Det sjunde inseglet

• 1955 – Sommarnattens leende

• 1955 – Flickan i regnet

• 1954 – Gula divisionen

• 1954 – Åsa-Nisse på hal is

• 1949 – Bara en mor

• 1949 – Kärleken segrar

• 1947 – Det kom en gäst

• 1946 – Eviga länkar

• 1945 – Det var en gång ...

• 1944 – Vi behöver varann

TV

• 2009 – Stormen
• 2007 – Saltön
• 2007 – Gynekologen i Askim
• 2000 – Herr von Hancken
• 1998 – Den tatuerade änkan
• 1993 – Chefen fru Ingeborg
• 1991 – Den goda viljan
• 1989 – Tre kärlekar (tv-serie)
• 1989 – Den inbillade sjuke
• 1985 – Vem är rädd för Virginia Woolf?
• 1985 – Hamlet - prins av Danmark
• 1984 – Är ni där, mr Jones
• 1983 – Midvinterduell
• 1983 – Sova räv
• 1981 – Skapelsens krona
• 1980 – Huset i världens mitt

Källa

”Mona Malm” Filmdatabasen, Svenska filminstitutet , läst 15 februari 2009.