Från Rilpedia

Misogyni är ett hat eller starka fördomar mot kvinnor. Ordet kommer från grekiskans ord μίσος (misos, "hat") och γυνη (gunê, "kvinna"). I feministisk teori anses misogyni vara en politisk ideologi - liknande rasism eller antisemitism - som rättfärdigar och upprätthåller underordnaden av kvinnor. Hat eller starka fördomar mot män kallas misandri.

Misogyni i filosofi och historia

En del religioner och filosofier innehåller vad man kan kalla för misogyni.

Under 1500-talet skrev den Skotske protestantiske reformisten John Knox en bok vid namn "The First Blast of the Trumpet Against the Monstrous Regiment of Women", i vilken han argumenterade mot kvinnors förmåga att styra.^[1]

Arthur Schopenhauer är känd för sin uppsats "Om kvinnor" (Über die Weiber), i vilken han uttrycker sin opposition till vad han kallar "germansk-kristen dumhet" angående kvinnliga ärenden. Han hävdade att "kvinnor är menade av naturen att lyda." Uppsatsen ger dock två komplimanger: att "kvinnor definitvt har ett sundare beslutande än män" och att de är mer sympatiska gentemot andras lidande. Den senare räknades dock snarare som en svaghet än en mänsklig dygd.

Nietzsche är känd för att ha argumenterat att varje form av högre civilisation haft strikta kontroller på kvinnor [Bortom gott och ont, 7:238]; han förolämpade kvinnor frekvent, men är mest känd för fraserna, "Kvinnor är mindre än ytliga" , "Kvinnan var guds andra misslyckande", och "Är du på väg till kvinnor? Glöm inte piskan!". ^[2]

Filosofen Otto Weininger karaktäriserade i sin bok Geschlecht und Charakter ("Kön och karaktär") från 1903 den "kvinnliga" delen av varje individ som egentligen "ingenting", utan någon egentlig existens, utan något egentligt samvete eller något sinne för rationalitet.^[3] Weininger säger, "Ingen man som tänker djupt om kvinnor har ett högt anseende för dem; män antingen föraktar kvinnor eller så har de aldrig tänkt seriöst angående dem." August Strindberg hyllade Weininger för att förmodligen ha löst det svåraste av alla problem, "kvinnoproblemet".

Källor

1. ↑ Alluring the Auditorie to Effeminacie': Music and the Idea of the Feminine in Early Modern England, Music & Letters, volume = 74, issue = 3, p. 346, http://links.jstor.org/sici?sici=0027-4224%28199308%2974%3A3%3C343%3A%27TATEM%3E2.0.CO%3B2-A 2007-01-08
2. ↑ Nietzsche and the Feminine, 1994, University of Virginia Press, isbn=0-8139-1495-7, p. 11
3. ↑ review of Chandak Sengoopta's Otto Weininger: Sex, Science, and Self in Imperial Vienna, The American Historical Review, volume = 106, issue = 3, pages = pp. 1074-1075