Från Rilpedia

Minsvepare typ Arkö
Klassbeskrivning
Klasstyp	Minsvepare
Klassnamn	Arköklass
Föregången av	Hanöklass
Efterträdd av	Landsortsklass
Fartyg tillhörande klassen	HMS Arkö (M57) HMS Spårö (M58) HMS Karlsö (M59) HMS Iggö (M60) HMS Styrsö (M61) HMS Skaftö (M62) HMS Aspö (M63) HMS Hasslö (M64) HMS Vinö (M65) HMS Vållö (M66) HMS Nämdö (M67) HMS Blidö (M68)

Arköklass var en serie på 12 minsvepare byggda i trä för att kunna svepa magnetminor. Då man inte hade kunskap om att bygga så stora fartyg i trä, så gjordes omfattande studier av liknande fartyg byggda i USA och Tyskland. Erfarenheter därifrån visade att minsvepare av den tidigare Hanöklassen som var byggda av stål och som var utrustande med elektriska avmagnitiseringsslingor inte gav ett fullgott skydd mot magnetiska minor. Inte ens träbåtar byggda på metallspant gav ett fullgott skydd då minornas känslighet ökats drastiskt. Därför beslutade man att skroven skulle vara försedda med tre skikts furuplankor som skulle limmas mot varandra, detta för att undvika metallspant som kunde ge upphov till magnetiska fält.

Kungliga marinförvaltningen beställde våren 1955 konstruktion och byggnad av de tre första minsveparna i klassen. HMS Arkö, HMS Spårö och HMS Karlsö byggdes vid Oskarshamns varv med Fisksätra varv som underleverantör för skroven. Fisksätra varv hade aldrig tidigare byggt så stora träbåtar så omfattande modifieringar och utbyggnad av produktionslokaler fick göras.

HMS Arkö sjösattes som första båt i serien 21 januari 1957 och bogserades därefter till Oskarshamns varv för utrustning och färdigställande. Samtidigt hade byggnationen av de övriga båda fartygen fortskridigt och HMS Spårö kunde sjösättas 1 juli 1957 och HMS Karlsö 20 december 1957.

Fisksätra varv fick därefter beställning på skroven till HMS Iggö, HMS Skaftö och HMS Vållö. Utrustning av HMS Iggö och HMS Skaftö skedde vid Kalmar varv och HMS Vållö utrustades vid Helsingborgs Varfs AB. Vid samma tidpunkt lades order på de resterande sex skroven hos Karlskronavarvet, varav HMS Aspö, HMS Hasslö och HMS Vinö även kom att utrustas där. HMS Nämndö och HMS Blidö utrustades vid Helsingborgs Varfs AB och HMS Stysrö vid Kalmar varv.

Fartygen utrustades med motorer från Daimler-Benz av aluminium. Även sveputrustningen var tillverkad av aluminium eller rostfritt stål. Detta för att så lite som möjligt av fartygen skulle vara av magnetiskt material som kunde påverka minor.

Tidigt började fartygen få problem med läckande däck. Redan 1965 började det upptäckas rötskador på de tidigaste fartygens däck. Man gjorde prover med att byta däcket på HMS Hassö mot glasfiberarmerad polyester med fullgott resultat. Senare modifierades samtliga fartyg i serien på detta sätt.

I samband med halvtidsmoderniseringen i början av 1980-talet fick HMS Arkö, HMS Skaftö och HMS Stysrö modernare hydrauliska lyftkranar. De försågs med en kupol över kanonen och fick även en nyare typ av riktsystem för kanonen med automatisk målsökning som även kunde avfyras från styrhytten.

Fartygen utrangerades mellan 1981-2005.

Minsvepare i Arköklassen

• HMS Arkö (M57)
• HMS Spårö (M58)
• HMS Karlsö (M59)
• HMS Iggö (M60)
• HMS Styrsö (M61)
• HMS Skaftö (M62)
• HMS Aspö (M63)
• HMS Hasslö (M64)
• HMS Vinö (M65)
• HMS Vållö (M66)
• HMS Nämdö (M67)
• HMS Blidö (M68)

Se även

• Lista över svenska minsvepare

Källor

• Kungl. Marinförvaltningen: Minsvepare typ Arkö, Beskrivning, Kungl. Marinförvaltningen dnr SF 1230/66 den 6.4.1966, Stockholm 1966. 
• Hans Bergström, Paul Swahn: Minsvepare, Med svenska flottans minsvepare under 100 år, CB Marinlitteratur, Falkenberg 1996. ISBN 91-970700 5X.