Tvåtåiga sengångare
Från Rilpedia
| ?Tvåtåiga sengångare | |
|---|---|
 Hoffmans tvåtåiga sengångare, Choloepus hoffmanni
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Överordning: | Trögdjur Xenarthra |
| Ordning: | Håriga trögdjur Pilosa |
| Underordning: | Sengångare Folivora |
| Familj: | Tvåtåiga sengångare Megalonychidae Ameghino, 1889 |
| Släkte: | Choloepus |
|
|
|
| §Choloepus Auktor: Illiger, 1811 |
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
De två bevarade arterna av tvåtåiga sengångare är Linnés- (Choloepus didactylus) och Hoffmanns tvåtåiga sengångare (Choloepus hoffmanni). De är de enda medlemmarna av släktet Choloepus och de enda levande medlemmarna av familjen Megalonychidae. Även om de liknar de något mindre och generellt långsammare tretåiga sengångarna, så finns det inget nära släktskap mellan de båda släktena. Båda släktena har dock en tendens av vistas i samma skogar: i de flesta områden är en specifik art av de tretåiga sengångarna och en specifik art av de större tvåtåiga sengångarna dominerande tillsammans.
Innehåll |
Utbredning
Arterna i släktet förekommer i tropiska regnskogen i Central- och Sydamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från Nicaragua till Peru och Brasilien.
Beskrivning
Med sin kroppsbyggnad är de mycket bra anpassade till levnadssättet som består i att hänga i träd. Pälsens hår bildar en bena på buken och går sedan åt bägge sidor så att regnets vatten bättre kan flyta bort. Hårfärgen varierar mellan gulaktig och gråbrun och huvudet är oftast ljusare än den övriga kroppen. På grund av alger känns pälsen ibland grönaktig. Extremiteterna är ungefär lika långa. De främre extremiteterna har två och de bakre tre tår som alla är försedda med klor. Svansen saknas och i djurets nacke finns mindre antal ryggkotor än hos tretåiga sengångare (6 eller 7). Skallen har en kort och relativ klotformig form och öronen är inte synliga på utsidan. Tvåtåiga sengångare saknar fram- och hörntänder. De har bara tio kindtänder i övre käken och åtta eller tio kindtänder i underkäken. De kindtänder som sitter längst fram är förstorade och skilda från de övriga kindtänderna genom en lucka. Vuxna individer har en kroppslängd mellan 54 och 75 centimeter och en genomsnittlig vikt av 6 kilogram.
Levnadssätt
Tvåtåiga sengångare tillbringar nästan hela livet hängande i grenar. På grund av att deras föda har så litet näringsvärde är hela levnadssättet inriktat på att spara energi. Å andra sidan är de inte lika specialiserade på vissa födoämnen som tretåiga sengångare och därför anses de vara "snabbare". Alla aktiviteter som upptagning av föda, parning, födelse samt sömn sker hängande med huvudet nedåt. De lämnar grenarna bara för att byta träd och för avsöndring av spillning. Sistnämnda sysselsättning behövs på grund av den ringa ämnesomsättningen bara en gång per vecka. Uppe i träd kan de förflytta sig 40 meter per dag men på marken är de mycket hjälplösa. Anmärkningsvärd är deras goda förmåga att simma. Tvåtåiga sengångare sover ungefär 15 timmar per dag och är huvudsakligen aktiva på natten. De lever vanligen ensamma men ibland syns flera honor på samma träd.
Med sina främre klor och sina tänder har de bra förmåga att försvara sig mot fiender men främst utnyttjar de sitt kamouflage.
Föda
Tvåtåiga sengångare är inte lika specialiserade som tretåiga sengångare. De äter frukter, löv och växternas knoppar. Ibland tar de även insekter och andra mindre djur som föda.
Fortplantning
Även när dessa djur parar sig hänger de med huvudet nedåt i träden. Dräktigheten varar i cirka 6 månader och sedan föds ett enda ungdjur. Ungdjuret är där ungefär 25 centimeter långt och väger cirka 300 gram. De första veckorna klamrar sig ungdjuret fast vid moderns päls. Ungdjuret börjar efter fem månader med fast föda och efter cirka två år är det självständigt. Honor blir efter två till tre år könsmogna, hannar efter fyra till fem år. Livslängden i naturen ligger vid 20 år. Djur i fångenskap blev upp till 40 år gamla.
Hot
Det största hotet utgörs av förstöringen av arternas levnadsområde genom skogsröjning. Dessutom jagas de ofta av regionens befolkning. Köttet beskrivs som välsmakande. Trots allt listas de tvåtåiga sengångare av IUCN inte till de hotade arterna.
Systematik
Av släktet finns idag två recenta arter:
- Linnés tvåtåiga sengångare (Choloepus didactylus), har sju ryggkotor i nacken och förekommer bara i norra Sydamerika.
- Hoffmanns tvåtåiga sengångare (Choloepus hoffmanni), har sex ryggkotor i nacken och har ett större utbredningsområde, från Centralamerika till Brasilien.
Tvåtåiga sengångare är närmare släkt med de utdöda jättesengångare, som däremot levde på marken, än med de liksom trädlevande tretåiga sengångarna. Choloepus bildar tillsammans med det utdöda släktet Megalonyx och andra utdöda arterna från Stora Antillerna familjen Megalonychidae.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- Ronald Nowak: Walker’s Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-80-185789-9
