Medborgarrättsrörelsen i USA 1955-1968
Från Rilpedia
- För den föregående perioden, se medborgarrättsrörelsen i USA 1896-1954
Med medborgarrättsrörelsen i USA 1955-1968 avses den kamp som fördes under denna tid för lika medborgerliga rättigheter för alla medborgare i USA, särskilt med avseende på att den svarta befolkningen skulle få samma rättigheter som de vita. Medborgarrättsrörelsen var inte en enskild organisation eller ens en fullkomligt enig rörelse med samma slutgiltiga mål. Inte heller användes alltid samma metoder för att uppnå det man ville åstadkomma; medan man såväl på juridisk som på politisk väg försökte påverka rättsutvecklingen i landet, användes också utomparlamentariska metoder som massmöten och demonstrationer. På sina håll användes också olika våldsmetoder för att påverka utvecklingen. Rörelsen var som starkast i södern, där den rassegregerande lagstiftningen också var som störst.
Medborgarrättsrörelsen hade arbetat före 1955 också, men att man i amerikansk historieskrivning ofta påbörjar ett nytt kapitel just vid denna tid har flera skäl. Det trädde fram nya ledare för den svarta befolkningen, som Martin Luther King, Jr. och Malcolm X och det var vid den här tiden som man utöver juridiska processer även började anordna massmöten, bojkotter och liknande aktioner. Framförallt så var det just den 1 december 1955 som en symbolisk milstolpe inträffade när den svarta busspassageraren Rosa Parks vägrade lämna plats åt en vit passagerare i bussen i staden Montgomery i Alabama, en händelse som kom att ge stort eko i massmedia och inledde en våg av bojkotter som fick folk att få upp ögonen för det absurda i rasåtskillnadslagarna.
Marschen mot Washington för arbete och frihet, en demonstration som samlade mer än 200 000 deltagare, ägde rum i Washington DC den 28 augusti 1963, där Martin Luther King höll sitt berömda tal I Have a Dream framför Lincolnmonumentet, ansas vara ett av medborgarrättsrörelsens mer betydelsefulla. En annan milstolpe var Bloody Sunday, den 7 mars 1965, då kravallpolis gick till brutal attack mot den fredliga marsch mellan Selma och Montgomery, där bl.a. ledaren för medborgarrättsrörelsen i Selma, Amelia Boynton Robinson, skadades svårt.
Denna tid har kommit att kallas "den andra rekonstruktionstiden", ett namn som hänsyftar till rekonstruktionstiden som följde på amerikanska inbördeskriget.
Perioden kan sägas avgränsas framåt i tiden av händelser som mordet på Martin Luther King, Jr. 1968 och av framväxten av Black Power-rörelsen, som hade sin starkaste tid 1966-1975.
Bland den betydelsefulla lagstiftning som drevs igenom under denna period kan nämnas Civil Rights Act 1957 (1957 års medborgarrättslag), som inte hade stor praktisk effekt men desto större symbolvärde i och med att det var den första federala antidiskrimineringslagen sedan rekonstruktionstiden, Civil Rights Act 1964, som förbjöd diskriminering i arbetslivet och på offentliga inrättningar, Voting Rights Act 1965 (1965 års rösträttslag) som återställde rösträtten (den förbjöd det tidigare ofta använda kravet att man måste vara läskunnig för att få rösta och införde federal övervakning av valprocedurerna), Immigration and Nationality Services Act 1965 som genomgripande förändrade USA:s immigrationsregler samt Civil Rights Act 1968, som förbjöd diskriminering vid fastighetsförsäljningar och bostadsuthyrning.
.jpg){kind=small}
