Meccano

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
För filmen med samma namn, se Meccano (film).

Meccano är ett modellkonstruktionskit som består av återanvändbara metalldelar, plattor, balkar, hjul, axlar och kugghjul, med muttrar och skruvar för att sätta ihop delarna. Kittet är väldigt mångsidigt och kan användas till en mängd olika typer av modeller.

Meccano uppfanns av Frank Hornby 1901 i England och tillverkades av det brittiska företaget Meccano Ltd mellan 1908 och 1980. Numera tillverkas det i Frankrike och Kina.

Innehåll

Historia

Det första kittet

1901 uppfann och patenterade butiksbiträdet Frank Hornby en ny leksak som kallades för Mechanics Made Easy (eng. ung. mekanik förenklat) som baserades på maskinteknik.[1] Leksaken bestod av metalldelar, plattor, balkar, hjul, block, kugghjul och axlar som sattes ihop med hjälp av muttrar och skruvar. Alla delar var i miniatyrformat. Hålen i delarna var 12,7 mm i diameter, axlarna 4 mm och skruvarna och muttrarna cirka 4 mm. Allt som behövdes för att sammansätta delarna var en skruvmejsel och en skiftnyckel.

Det var egentligen mer än bara en leksak, då den lärde ut mekaniska principer som involverade hävstänger och kugghjul.

Delarna tillhandahölls från början av fristående tillverkare, men då efterfrågan blev större än tillgångarna startade Hornby sin egen fabrik på Duke Street i Liverpool. När kitten blev mer och mer populära blev de så småningom kända som Meccano (tros ha kommit från make and know, direktöversatt skapa och vet) och började säljas över hela världen. I september 1907 registrerade Hornby Meccano som ett varumärke och i maj året därpå grundade han Meccano Ltd. En ny fabrik öppnades på Binns Road 1914, vilket kom att bli Meccano Ltd:s högkvarter de kommande sextio åren. Så småningom startade Hornby fabriker även i Frankrike, Spanien och Argentina.[2]

De första kitten hade delar som var grova; metalldelarna hade ett överdrag av tenn, hade inga rundade kanter och var inte särskilt stabila. Tack vare förbättrade produktionsmetoder hade kvaliteten och utseendet på delarna förbättrats avsevärt 1907; metallen kom i tjockare stål, med rundade kanter och hade istället för tenn ett överdrag av nickel, medan kugghjulen var gjorda i mässing.

De första kitten med namnet Meccano numrerades enligt 1–6 och 1922 kom det största kittet (än idag har inget kit varit större) som fick nummer 7.

1926 hade patentet sin 25-årsdag och för att fira detta introducerade Hornby Meccano in Colours (Meccano i färg) med de karakteristiska röda och gröna delarna. Till en början hade plattor en ljus röd ton och delar som balkar och liknande var klargröna. Det följande året bytte man dock färger och istället fick plattorna vinröd färg, balkar fick en mörkare grön ton, medan kugghjulen fortfarande hade sin mässingsfärg. 1934 bytte man färger igen; vissa delar blev guldfärgade och andra blå med gulddetaljer. De nya färgerna fanns bara tillgängliga i Storbritannien ända fram till andra världskrigets slut 1945. De gamla rödgröna kitten producerades fortfarande till exportmarknaden och återinfördes i Storbritannien efter kriget.

I Sverige är Jan Myrdal känd som en stor vän av Meccano, och en av hans otaliga böcker heter En meccano pojke berättar: Eller anteckningar om ett borgerligt förnuft

Meccanos guldålder

1934 ersattes de nio varianterna av Meccano (numrerade 00 till 7) med elva nya varianter med de nya namnen 0, A–H och K och L. Den gamla nummer 7 fick det nya namnet L och anses bland entusiaster ofta vara det bästa kittet. 1937 ersattes de alfabetiska namnen med numren 0–10, då L ersattes av den mindre nr 10. Trots att 10 var mindre i storlek jämfört med L blev det Meccanos flaggskepp och förblev i princip detsamma tills produktionen slutade 1992. Tillbehörskit började tillverkas som utökade ens kit till "nästa nivå". Kitten fick namnen 1A till 9A och exempelvis 6A gjorde om ett 6-kit till ett 7-kit o.s.v.

Andra världskriget störde produktionen av Meccano i England när Binns Road-fabriken gjordes om till en krigsfabrik. Koreakriget 1950 störde också produktionen, men den gången p.g.a. brist på metall. Det dröjde till mitten av 1950-talet innan Meccanoproduktionen återgick till det normala och nya delar kom till samtliga kit.

1955 fanns kitten 00–10 såväl som tillbehörskitten 00A till 9A.[3] 1961 kom även ett "mekanismkit" och ett "kugghjulskit".[4] 1962 tog man kit 00 ur produktion.[5]

Ekonomiska problem

Under tidigt 1960-tal fick Meccano Ltd ekonomiska problem och köptes upp av Lines Bros Ltd (Tri-Ang) 1964. I ett försök att omdefiniera Meccanos image byttes återigen färgerna, den här gången till gulsvarta plattor, med andra delar i silverfärg. Silvret ersattes 1967 av zink då man märkte att silverdelarna lätt fick fula märken. De gula och svarta färgerna användes eftersom de ofta används av riktiga byggbolag på den tiden. 1970 presenterade man för första gången elektroniska delar och de svartfärgade plattorna bytte färg till blå. Man tog även bort kit nummer 9 och döpte om kitten 0–8 till 1–9 istället. Nummer 10 förblev oförändrat.[6]

Lines Bros valde att likvideras 1971 och Airfix Industries köpte upp Meccano Ltd 1972. 1973 fanns fortfarande de gamla kitten 1–0 men nya kit lades till: Army Multikit (armétema), Highway Multikit (motorvägstema), Plastic Meccano (plastvariant), Pocket Meccano (ett mindre kit) och två Clock Kits (klockor).[7]

1978 ersattes kit nummer 2–8 med sex helt nya kit med namnen A och 1–5. Kit 9 och 10 förblev i stort sett oförändrade. 1980 fick även Airfix ekonomiska svårigheter och i ett försök att minska på utgifterna stängde de ner fabriken på Binns Road, vilket var slutet på Meccanoproduktionen i England. Meccano fortsattes produceras i Frankrike, sedan 1972 under General Mills, en amerikansk leksakstillverkare.

Det nya Meccano

Motorcykelmodell byggd i Meccano-kittet Motion System 50.

1981 köpte General Mills det som fanns kvar av det brittiska Meccano Ltd och tog helt över. Alla existerande Meccano-kit togs bort och helt nya tillverkades i Frankrike under det nya namnet "Meccano Junior". De nya kitten kunde dock bara användas för att bygga små modeller då många delar var gjorda i plast. Meccano hade vid det här laget helt och hållet blivit en leksak.

1985 såldes General Mills till en fransk revisor vid namn Marc Rebibo och än en gång togs alla existerande kit bort. "Meccano Junior" ersattes av tre "Premier Meccano"-kit och två motorkit. P.g.a. stor efterfrågan återinfördes de gamla kitten 5–10 från 1981.

1989 sålde Rebibo Meccano till Dominique Duvauchelle. Duvauchelle ersatte de gamla spårskruvarna med mässingsöverdrag med nya zinköverdragna skruvar med insexhuvuden och "Plastic Meccano Junior"-kitten återinfördes. Många nya temakit infördes också, bl.a. rymdkittet. De gamla kitten 5–10 fortsatte produceras fram tills 1992.

1994 släpptes ännu fler temakit och en liten uppdragbar friktionsmotor lades till i Plastic Meccano. 1996 skapades Action Control-kit med infraröda kontroller och 1999 introducerades "rörelsesystemkit" som förändrade utseendet på Meccano helt och hållet. Det kom sex kit med en modell vardera, två kit med fem modeller och fem nya kit numrerade enligt 10–50, där kit 20 och 50 hade motorer. Nytt för det här året var också att alla kit hade egna färgscheman.

2000 köpte Nikko, en japansk leksakstillverkare, 49% av Meccano och tog över den internationella marknadsföringen och hade hand om de radiokontrollerade leksakerna. Utveckling och design togs fortfarande om hand av de 51% som ägdes av Meccano SN i Calais i Frankrike. Nikko startade en framgångsrik rad kit, bl.a. Crazy Inventors och Future Master. Dessutom började radiokontrollerade och programmerbara elektroniska leksaker synas mer och mer i systemen. Nikko sålde dock sin andel i Meccano i augusti 2007.

Meccano produceras idag i Frankrike och Kina. Produkterna ser väldigt annorlunda ut idag jämfört med höjdpunkterna på 1930-talet och 1950-talet. Entusiaster ser ibland ner på de nya leksakerna från Meccano av flera anledningar, bl.a. att plattorna är tunnare eller av plast, muttrarna är sexkantade i galvaniserat stål och att nya specialdelar har introducerats, som elektriska motorer och plastkugghjul.

Dagens elektriska motorer från Meccano är små likströmsmotorer designade för att köras på inbyggda batterier. Motorerna har låga vridmoment och är väldigt snabba, men är samtidigt väldigt billiga och gjorda för små modeller som barn kan konstruera från standardkitten. Vuxna användare brukar använda större motorer som är gjorda för att styra större modeller.

Det som har förblitt oförändrat efter alla år är storleken på hålen och storlekarna på muttrarna och skruvarna.

Fotnoter

  1. ↑ ”Improvements in Toy or Educational Devices for Children and Young People”. Europeiska patentkontoret. http://v3.espacenet.com/textdoc?DB=EPODOC&IDX=GB190100587&F=0. Läst 10 januari 2008. 
  2. ↑ Patrick O'Shea. ”What is Meccano?”. MecWorld. http://www.mecworld.co.za/jmh/jmh/articles_files/what_is_meccano/whatismec.htm. Läst 10 januari 2008. 
  3. ↑ Instruktion för bygglåda Nr. 2, Meccano Ltd, 1955. 
  4. ↑ Meccano The Thrill of Build-It-Yourself, Meccano Ltd, 1961. 
  5. ↑ Contents of Meccano outfits 1962, Meccano Ltd, 1962. 
  6. ↑ Book of Models outfit 2, Meccano Ltd, 1971. 
  7. ↑ Meccano sarjat ja uutuudet 1973 (outfits and novelties), Ky Lelumyynti, Helsingfors, Finland 1973. 

Externa länkar

Generellt

Historia

Resurser

Reservdelar

Klubbar och föreningar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Meccano"
Personliga verktyg