Mary Kingsley
Från Rilpedia
Mary Henrietta Kingsley, (1862-1900), en brittisk forsknings- och handelsresande. Kingsley åkte till Afrika när hon var 30 år. Där studerade hon de inföddas religioner. Hon utforskade många platser på Afrikas västkust, många fiskar har fått tilläggsnamn efter henne på latin - Kingsleyae. Hon var brorsdotter till den store Charles Kingsley.
Innehåll |
Antropologen
Den typiske antropologen var på 1890-talet fortfarande en länsstolsforskare som i sitt arbetsrum satte ihop bilden av Afrika, Asien osv. utifrån upptäcktsresandens och missionärers rapporter. Urtypen för upptäcktsresanden var Henry Morton Stanley i spetsen för ett gäng beväpnade män och långa rader av underkuvade svarta bärare. Sådana upptäckare hade alltid bråttom och platsnamnen i deras rapporter betyder ofta "jag vet inte" på lokalspråket. Mary Kingsley förenade forskaren och resenären, något som blev vanligt först en bra bit in på 1900-talet. Hon reste alltid obeväpnad, oftast ensam och alltid med handel som förevändning. Att göra affärer är en vanlig kvinnoroll i Västafrika, som affärskvinna var hon välkommen och fick naturlig kontakt med afrikaner, både kvinnor och män.[1]
Om afrikanen
Mary Kingsley var en orädd kvinna. Det finns många historier om Kingsley där hennes mod beskrivs. Hon visade sig ha en mot samtiden avvikande bild av afrikanen, mycket kontroversiell och chockerande bild. Den 28 december 1895 skrev hon i tidskriften Spectator att den svarte mentalt och moraliskt ingalunda var någon underlägsen varelse. Afrikanen har en stark känslan för vad heder och rättvisa kräver. "Han är en lysande talare och när det gäller besinning och tålamod kan han jämföras med de allra bästa."[2] Hon tycker inte att deras s.k. barbariska riter och sedvänjor var konstigare än de begravningsriter vi brukar beundra hos antikens greker. "En bildad inföding från Nigerdeltat har större möjlighet att förstå den verkliga innebörden i Alcestis än någon nu levande europé." "Jag naser inte att afrikanen är vare sig brutal, urartad eller grym. Av egen vidsträckt erfarenhet vet jag att han är trogen och tacksam och allt annat än den druckna idiot som hans så kallade vänner, de protestantiska missionärerna, brukar måla upp för att därmed utsäkta sina egna misslyckanden." För att göra sig förstådd måste hon uttrycka sig både fullständigare och tydligare. Resultatet blev två böcker; Travels in West Africa (1897) och West African Studies (1899), som gav en ny, mera realistisk bild av Afrikas invånare, fylld av respekt, humor och självironi.[3]
Referenser
Noter
Litteratur
- Lindqvist, Sven, Antirasister (1996)
