Från Rilpedia

Marlies Göhr
Friidrott, damer Nation: Östtyskland
Olympiska medaljer
Guld	Montreal 1976	4 x 100 meter
Guld	Moskva 1980	4 x 100 meter
Silver	Moskva 1980	100 meter
Silver	Seoul 1988	4 x 100 meter
VM-medaljer
Guld	Helsingfors 1983	100 meter
Guld	Helsingfors 1983	4 x 100 meter
Silver	Rom 1987	4 x 100 meter
EM-medaljer
Guld	Prag 1978	100 meter
Guld	Athen 1982	100 meter
Guld	Athen 1982	4 x 100 meter
Guld	Stuttgart 1986	100 meter
Guld	Stuttgart 1986	4 x 100 meter
Silver	Prag 1978	200 meter
Brons	Prag 1978	4 x 100 meter

Marlies Göhr, född Oelsner 21 mars 1958 i Gera, DDR, var en östtysk friidrottare.

Innehåll 1 Karriärsummering 2 Göhrs friidrottskarriär i korthet 3 Göhrs världsrekord 4 Externa länkar

Karriärsummering

Marlies Göhr vann två OS-guld, två VM-guld och fem EM-guld. Hon satte/tangerade tre individuella världsrekord på 100 meter under åren 1977 till 1983 och var vid nio tillfällen med i lag som satte/tangerade världsrekord på 4 x 100 meter mellan 1976 och 1985. Hon rankades inom top 10 i 100 m under 12 år i rad, varav sex som världsetta.

Göhrs friidrottskarriär i korthet

Hon föddes som Marlies Oelsner och slutade som tvåa i sin första stora internationella tävling i europeiska juniormästerskapen i Aten 1975. Nästa år i de olympiska spelen i Montreal kvalificerade hon sig för 100 m finalen och slutade som åtta men tog sin första guldmedalj i Östtysklands vinst i korta stafetten på 4 x 100 m.

Hennes genomslagsår var 1977 då hon vann 100 m under östtyska mästerskapen i Dresden med en ny världsrekordstid på 10.88 s. Det var första gången en kvinna gick under 11 sekunder med elektronisk tidtagning. Senare under samma år vann hon 100 m-titeln vid World Cup i Düsseldorf där hon också vann silver i korta stafetten. Marlies fortsatte att dominera under 1978 då hon började tävla under efternamnet Göhr (då hon gift sig). Hon vann guld i 100 m i det årets europeiska mästerskap i Prag och förlorade med endast en hundradels sekund på 200 m mot Lyudmila Kondratyeva från Sovjetunionen. 1979 under World Cup i Montreal slogs hon av Evelyn Ashford (USA) vilket startade en rivaltitet dem emellan.

Inför de olympiska spelen 1980 utropade Göhr sig själv som favorit för 100 m-titeln. Under två veckor i maj 1980 sprang hon på 10.98 i Potsdam, 11.00 i Jena och 10.93 i Dresden, nära hennes eget världsrekord på 10.88. I OS fick Göhr en dålig start i finalen och förlorade igen mot Lyudmila Kondratyeva från Sovjetunionen med en hundradels sekund. Sex dagar senare vann Östtyskland med Göhr korta stafetten med ett världsrekord på 41.60 s.

1983 nåddes kulmen mellan Göhr och Ashford. Båda slog världsrekord det året. Göhr slog sitt eget världsrekord i Östberlin med en tid på 10.81, det rekordet stod sig mindre än en månad då Ashford slog det med en tid på 10.79. Båda var i toppform inför VM i Helsingfors. Båda vann sina semifinaler. Finalen blev dock ett antiklimax då Ashford skadades under loppet och Göhr vann guldet före Marita Koch på 10.97 och senare vann guld igen på korta stafetten.

Nästa år, 1984, fortsatte Göhrs och Ashfords dominans på 100 m, den säsongens 10 snabbaste tider sattes av dem. Östblockets bojkott av de olympiska spelen i Los Angeles stoppade Göhrs medverkan och Ashford vann guldmedaljen. Ashfords segertid på 10.97 var första gången som en kvinna sprungit under 11 s i ett olympiskt spel.

Göhrs två sista framträdanden på den internationella scenen var vid världsmästerskapen i Rom 1987 respektive under de olympiska spelen i Seoul 1988. I Rom åkte hon ur i semifinalen på 100 m men vann en silvermedalj i korta stafetten (där Ashford var skadad men USA vann genom Alice Brown, Diane Williams, Florence Griffith-Joyner & Pam Marshall). Det östtyska laget bestod av Silke Möller, Cornelia Oschkenat, Kerstin Behrendt och Marlies Göhr.

I Seoul försvann hon igen i semifinalen men vann återigen en silvermedalj i korta stafetten (där Ashford och USA vann igen genom laget: Alice Brown. Sheila Echols. Florence Griffith Joyner och Evelyn Ashford). Det östtyska laget bestod av: Silke Möller, Kerstin Behrendt, Ingrid Auerswald och Marlies Göhr.

Efter Berlinmurens fall 1990 visade det sig att den hemliga polisen Stasi hade uppgifter om vidspridd doping under den östtyska regimen. Göhr testades positivt för "androgyna steroider" år 1975 som 17-åring.

Göhrs världsrekord

Nr	Gren	Tid	Datum	Plats	Stafettordning
1	4 x 100 m	42.50	29 maj 1976	Karl-Marx-Stadt	Marlies Göhr, Renate Stecher, Carla Bodendorf, Martina Blos
2	100 m	10.88	1 juli 1977	Dresden
3	4 x 100 m	42.27	19 augusti 1978	Potsdam	Johanna Klier, Monika Hamann, Carla Bodendorf, Marlies Göhr
4	4 x 100 m	42.10	10 juni 1979	Karl-Marx-Stadt	Marita Koch, Romy Müller, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
5	4 x 100 m	42.09	4 augusti 1979	Turin	Christina Lathan, Romy Müller, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
6	4 x 100 m	42.09	9 juli 1980	Berlin	Romy Müller, Bärbel Wöckel, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
7	4 x 100 m	41.85	13 juli 1980	Potsdam	Romy Müller, Bärbel Wöckel, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
8	4 x 100 m	41.60	1 augusti 1980	Moskva (OS)	Romy Müller, Bärbel Wöckel, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
9	100 m	10.88	9 juli 1982	Karl-Marx-Stadt
10	100 m	10.81	8 juni 1983	Berlin
11	4 x 100 m	41.53	31 juli 1983	Berlin	Silke Möller, Marita Koch, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
12	4 x 100 m	41.37	6 oktober 1985	Canberra	Silke Möller, Sabine Günther, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr

Fotnot: Nr 6 och 9 är tangeringar. Nr 12 är världsrekord än idag. Se loppet på YouTube, se nedan.

Externa länkar

• Resultat: De bästa tiderna för damernas 100 m hos Track and Field all-time Performances Homepage
• Resultat: De bästa tiderna för damernas korta stafett hos Track and Field all-time Performances Homepage
• Statistik: Damernas världsrekordutveckling på 100 m hos Track and Field Statistics
• Statistik: Damernas världsrekordutveckling på 4x100 m hos Track and Field Statistics
• Bilder: Marlies Göhr, Marlies Gohr, Marlies Goehr hos (Google Bildsökning)