Marlies Göhr

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Marlies Göhr.
Marlies Göhr
Friidrott, damer

Nation: Östtyskland Östtyskland

Olympic Rings.svg

Olympiska medaljer

Guld Montreal 1976 4 x 100 meter
Guld Moskva 1980 4 x 100 meter
Silver Moskva 1980 100 meter
Silver Seoul 1988 4 x 100 meter
VM-medaljer
Guld Helsingfors 1983 100 meter
Guld Helsingfors 1983 4 x 100 meter
Silver Rom 1987 4 x 100 meter
EM-medaljer
Guld Prag 1978 100 meter
Guld Athen 1982 100 meter
Guld Athen 1982 4 x 100 meter
Guld Stuttgart 1986 100 meter
Guld Stuttgart 1986 4 x 100 meter
Silver Prag 1978 200 meter
Brons Prag 1978 4 x 100 meter

Marlies Göhr, född Oelsner 21 mars 1958 i Gera, DDR, var en östtysk friidrottare.

Innehåll

Karriärsummering

Marlies Göhr vann två OS-guld, två VM-guld och fem EM-guld. Hon satte/tangerade tre individuella världsrekord på 100 meter under åren 1977 till 1983 och var vid nio tillfällen med i lag som satte/tangerade världsrekord på 4 x 100 meter mellan 1976 och 1985. Hon rankades inom top 10 i 100 m under 12 år i rad, varav sex som världsetta.

Göhrs friidrottskarriär i korthet

Hon föddes som Marlies Oelsner och slutade som tvåa i sin första stora internationella tävling i europeiska juniormästerskapen i Aten 1975. Nästa år i de olympiska spelen i Montreal kvalificerade hon sig för 100 m finalen och slutade som åtta men tog sin första guldmedalj i Östtysklands vinst i korta stafetten på 4 x 100 m.

Hennes genomslagsår var 1977 då hon vann 100 m under östtyska mästerskapen i Dresden med en ny världsrekordstid på 10.88 s. Det var första gången en kvinna gick under 11 sekunder med elektronisk tidtagning. Senare under samma år vann hon 100 m-titeln vid World Cup i Düsseldorf där hon också vann silver i korta stafetten. Marlies fortsatte att dominera under 1978 då hon började tävla under efternamnet Göhr (då hon gift sig). Hon vann guld i 100 m i det årets europeiska mästerskap i Prag och förlorade med endast en hundradels sekund på 200 m mot Lyudmila Kondratyeva från Sovjetunionen. 1979 under World Cup i Montreal slogs hon av Evelyn Ashford (USA) vilket startade en rivaltitet dem emellan.

Inför de olympiska spelen 1980 utropade Göhr sig själv som favorit för 100 m-titeln. Under två veckor i maj 1980 sprang hon på 10.98 i Potsdam, 11.00 i Jena och 10.93 i Dresden, nära hennes eget världsrekord på 10.88. I OS fick Göhr en dålig start i finalen och förlorade igen mot Lyudmila Kondratyeva från Sovjetunionen med en hundradels sekund. Sex dagar senare vann Östtyskland med Göhr korta stafetten med ett världsrekord på 41.60 s.

1983 nåddes kulmen mellan Göhr och Ashford. Båda slog världsrekord det året. Göhr slog sitt eget världsrekord i Östberlin med en tid på 10.81, det rekordet stod sig mindre än en månad då Ashford slog det med en tid på 10.79. Båda var i toppform inför VM i Helsingfors. Båda vann sina semifinaler. Finalen blev dock ett antiklimax då Ashford skadades under loppet och Göhr vann guldet före Marita Koch på 10.97 och senare vann guld igen på korta stafetten.

Nästa år, 1984, fortsatte Göhrs och Ashfords dominans på 100 m, den säsongens 10 snabbaste tider sattes av dem. Östblockets bojkott av de olympiska spelen i Los Angeles stoppade Göhrs medverkan och Ashford vann guldmedaljen. Ashfords segertid på 10.97 var första gången som en kvinna sprungit under 11 s i ett olympiskt spel.

Göhrs två sista framträdanden på den internationella scenen var vid världsmästerskapen i Rom 1987 respektive under de olympiska spelen i Seoul 1988. I Rom åkte hon ur i semifinalen på 100 m men vann en silvermedalj i korta stafetten (där Ashford var skadad men USA vann genom Alice Brown, Diane Williams, Florence Griffith-Joyner & Pam Marshall). Det östtyska laget bestod av Silke Möller, Cornelia Oschkenat, Kerstin Behrendt och Marlies Göhr.

I Seoul försvann hon igen i semifinalen men vann återigen en silvermedalj i korta stafetten (där Ashford och USA vann igen genom laget: Alice Brown. Sheila Echols. Florence Griffith Joyner och Evelyn Ashford). Det östtyska laget bestod av: Silke Möller, Kerstin Behrendt, Ingrid Auerswald och Marlies Göhr.

Efter Berlinmurens fall 1990 visade det sig att den hemliga polisen Stasi hade uppgifter om vidspridd doping under den östtyska regimen. Göhr testades positivt för "androgyna steroider" år 1975 som 17-åring.

Göhrs världsrekord

Nr Gren Tid Datum Plats Stafettordning
1 4 x 100 m 42.50 29 maj 1976 Karl-Marx-Stadt Marlies Göhr, Renate Stecher, Carla Bodendorf, Martina Blos
2 100 m 10.88 1 juli 1977 Dresden
3 4 x 100 m 42.27 19 augusti 1978 Potsdam Johanna Klier, Monika Hamann, Carla Bodendorf, Marlies Göhr
4 4 x 100 m 42.10 10 juni 1979 Karl-Marx-Stadt Marita Koch, Romy Müller, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
5 4 x 100 m 42.09 4 augusti 1979 Turin Christina Lathan, Romy Müller, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
6 4 x 100 m 42.09 9 juli 1980 Berlin Romy Müller, Bärbel Wöckel, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
7 4 x 100 m 41.85 13 juli 1980 Potsdam Romy Müller, Bärbel Wöckel, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
8 4 x 100 m 41.60 1 augusti 1980 Moskva (OS) Romy Müller, Bärbel Wöckel, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
9 100 m 10.88 9 juli 1982 Karl-Marx-Stadt
10 100 m 10.81 8 juni 1983 Berlin
11 4 x 100 m 41.53 31 juli 1983 Berlin Silke Möller, Marita Koch, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr
12 4 x 100 m 41.37 6 oktober 1985 Canberra Silke Möller, Sabine Günther, Ingrid Auerswald, Marlies Göhr

Fotnot: Nr 6 och 9 är tangeringar. Nr 12 är världsrekord än idag. Se loppet på YouTube, se nedan.

Externa länkar


Personliga verktyg