Markus Wolf
Från Rilpedia
Markus Wolf, född 19 januari 1923 i Hechingen, Baden-Württemberg, Tyskland, död 9 november 2006 i Berlin, Tyskland, var en östtysk statstjänsteman som hade ansvar för Östtysklands utrikesspionage (avdelning HVA – Hauptverwaltung Aufklärung) 1952-1986.
Markus Wolf var son till Friedrich Wolf och bror till Konrad Wolf. Fadern var jude och familjen sympatiserade med socialismen. När Adolf Hitler kom till makten 1933, lämnade familjen Nazityskland, och hamnade 1934 i Sovjetunionen. Wolf växte därefter upp i Moskva och gick i den tyskspråkiga Karl-Liebknecht-skolan och lärde sig samtidigt ryska. Karl-Liebknechtschule var framförallt avsedd att skapa en ny, "socialistisk" elit som skulle tjäna Kominterns och i förlängningen Sovjetunionens intressen. Under studietiden fick han smeknamnet "Mischa" av sina ryska kamrater. Wolf lärde under kriget känna många av de personer (bl a Walter Ulbricht) som efter kriget skulle komma att bli ledare för DDR. Kriget gav även Wolf skolning i bl a vapenhantering i Kominterns, sedermera Kominforms ungdomsorganisation.
Efter kriget återvände Wolf till Tyskland och började under sovjetisk översyn bygga upp det som kom att bli den östtyska underrättelsetjänsten (HVA). Som täckmantel arbetade Wolf bland annat på en radiostation i den av Sovjetunionen kontrollerade sektorn av Berlin. Efterhand fick han nya uppgifter och i början på 1950-talet inlemmades HVA i det nya Ministerium für Staatssicherheit (MfS, Stasi).
Under Markus Wolfs ledning (med Erich Mielke som överordnad) utvecklades DDR:s utrikesspionage till en av världens mest effektiva spionorganisationer. Inom de västliga säkerhetstjänsterna kom Wolf att bli känd som "Mannen utan ansikte", eftersom man visste vad han hette men inte hur han såg ut. Vid ett besök i Stockholm sommaren 1978 lyckades svenska Säkerhetspolisen (Säpo) fånga Wolf på bild. Efter att en avhoppare identifierat HVA-chefen släpptes bilderna via västtyska underrättelsetjänsten till media (Der Spiegel, mars 1979). Under tiden då han var "Mannen utan ansikte" spreds i väst det falska ryktet att hans bror, den välkände filmregissören Konrad Wolf, i själv verket skulle vara Markus Wolfs täckmantel.
Wolf avgick som spionchef 1986 och flydde strax före den tyska återföreningen 1990 till Moskva. Han kom tillbaka till Tyskland 1991 och åtalades av tysk domstol för bl a förräderi. Markus Wolf dömdes 1993 till sex års fängelse, men domen revs upp och han dömdes 1997 till två års fängelse villkorligt. Wolf har underkänt domarna, och hävdar att han omöjligen kan ha förrått sitt land, en invändning som många av de i ledande ställning i DDR använt när de ställts inför rätta efter den östtyska statens upplösning.
Markus Wolf levde sina sista år i välmåga i en lägenhet i Berlin och skrev förutom sina memoarer också bland annat en kokbok: Det ryska kökets hemligheter. Han var även en flitig gäst i tyska tevesoffor där han förklarade sin roll och sina böcker.
Som en sista närmast historisk ironi, avled Markus Wolf på den 17:e årsdagen av Berlinmurens fall.
Litteratur
- Mannen utan ansikte, Markus Wolfs memoarer
