Från Rilpedia

Markos Botzaris, egentligen Marko Boçari, född i en suliotisk familj 1788 i södra Epirus. Fadern var Kitsos Botzaris, i sin tur son till Georg Botzaris.

Efter sulioternas nederlag 1803 tog han sin tillflykt till de joniska öarna och stod någon tid i fransk krigstjänst. Jämte farbrodern Nothi Botzaris ledde han 1820 sina stamfränder, då frihetskriget återupptogs, först riktat mot Ali Pascha, sedan i förbund med denne mot turkarna och snart sammanknutet med den grekiska resningen.

Grekiska trupper under Maurokordatos kom 1822 till sulioternas hjälp, men blev jämte Botzaris i grund slagna vid Peta (16 juli). I november s.å. tog Botzaris sin tillflykt till Messolonghi, om vars försvar under belägringen 1822-1823 han inlade stora förtjänster. Då Mustai Pascha sommaren 1823 antågade med en överlägsen här, angrep Botzaris med 350 sulioter dess 4 000 man starka förtrupp vid Karpenisi (natten till 21 augusti) och anställde ett fruktansvärt blodbad, men stupade själv.

I albanska litteraturen är en han en viktig personlighet. Under Markos tid i Korfu skrev han den första albansk-grekiska ordboken, som innefattade 484 ord från dialekten Suli. Originalet av ordboken förvaras i Bibliothèque Nationale i Paris.

Markos Botzaris har fått ge namn åt ett tunnelbana i staden Paris, Rue Botzaris.

• Wikimedia Commons har media som rör Markos Botzaris
  Bilder & media

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).