Från Rilpedia

Marie Sophie Schwartz, produktiv och på sin tid mycket läst författare, född Birath 4 juli 1819, avliden 7 maj 1894.

Innehåll 1 Biografi 2 Författarskap 3 Kritkers omdömen 4 Bibliografi 5 Referenser 6 Externa länkar 7 Läsning

Biografi

Hon var dotter till en ogift piga, Carolina Birath, i Örebro och föddes i Borås. Hon blev tidigt fosterbarn hos tullöverinspektör Trotzig i Stockholm. Hennes skolgång avbröts genom fosterfaderns död. Förmögna släktingar kunde sätta henne i flickskola ett par år från 14 års ålder. 1840 flyttade hon samman med den excentriske professor Gustaf Magnus Schwartz. Hans tidigare äktenskap kunde inte upplösas emedan hans hustru var katolik. Hon blev mor till Gustaf Albert Schwartz och Eugene Schwartz samt (genom den förstnämnde) morfars mor till författaren Sven Stolpe.

Hon hade skrivit böcker sedan sin tid som ogift, men hennes man tillät inte att de publicerades. Hon fick dock debutera 1851 under pseudonymen Fru M.S.S.; utgivningen av hennes böcker sköt fart efter hennes mans död, därtill tvingad av ekonomisk nödtorft.

Författarskap

S:s författarskap, som ofta betecknats som tendensromaner, har rört sig kring socialt engagemang, med udden riktad mot ståndsskillnad och adelshögfärd och för kvinnans frigörelse. Detta kommer till uttryck bland annat i hennes mest bekanta roman Mannen af börd och qvinnan af folket (1858). Som den främsta romanen har Positivspelarens son (1863), utpekats. Den handlar om hur en genom sin börd vanärad man genom egna strävanden kan rentvå sig från sin stämpel. Böckerna var först ur borgerlig miljö men blev med tiden mer socialt medvetna, särksilt efter 1858; hon medverkade också i tidningar, och hennes böcker översattes till danska, tyska, franska och engelska, några oclså till holländska ungerska och polska. Från 1863 utgavs hennes böcker i Tyskland innan de kommit på svenska; några har utkommit endast på tyska.

Schwartz skrev anonymt en skrift för att sprida intresse för mannens frenologiska museum.

Kritkers omdömen

Sven Stolpe anser att även hennes mest kända verk saknar litterärt värde. Däremot ger han, och andra, ett visst erkännande för hennes senare produktion som tillkom då hon tagit intryck av engelsk litteratur, såsom Charles Dickens och Julia Kavanagh.^[1]

I sin En uppslagsbok skriver Alf Henriksson med erkännsam ironi följande om hennes bokproduktion: "Hennes böcker hette exempelvis Mannen av börd och kvinna av folket, Arbetet adlar mannen, Skuld och oskuld, Börd och bildning; de gick utmärkt bra och översattes till många språk. De räknas följaktligen inte till den riktiga svenska litteraturen."

Bibliografi

Alma (1860) Arbetet adlar mannen (1859) Arbetets barn (1864) Bellmans skor (1865) Berthas anteckninga (1881) Blad för vinden (1879) Blad ur kvinnans liv (1859) Brukspatronens myndlingar (se Huru jag fick mig hustru) Bärplockerskan och andra noveller (kompilation 1916) Börd och bildning (1861) David Valdner (1866) De gifta (1871) De värnlösa (1852) Den rätta (1864) Drömmerskan på Kellgrens grav

(1866) Egennyttan (1854) Ellen (1860) Elna och andra berättelser (kompilation 1916) Emancipationswurmen (1860) Ett hämndens offer (1859) Ett klöverblad (1860) Ett tidens barn (1873) Flickan från Corsica (1862) En fåfäng mans hustru (1857) Fåfängans barn och andra noveller (kompilation 1915) För stunden (1869) Författarinnan och hennes man (1864) Förtalet (1851) Gertruds framtidsdrömmar (1877) Guld och namn (1863) Han skall gifta sig (1860)

Hur jag fick mig hustru (1880) Kvinnans triumf: livets skola (se Livets skola) Livets skola (1878) Den lilla gatsångerskan (1866) Liten Karin (1875) Mannen av börd och kvinnan av folket (1858) Mathilda eller En behagsjuk kvinna (1860) Mina levnadsöden (1865) Mor och dotter (Följetong i DN 1870) Novelletter (1861) Passionerna (1853) Positivspelarens son (1863) Skildringar ur familjelivet (1854) Skuld och oskuld (1861) Sonsonen (1872)

Till sist (1876) Tre nya berättelser (1862) Tvenne familjemödrar (1859) Tvenne levnadsmål (Följetong i Svenska tidningen 1855) Ungdomskärlek (se Änkan och hennes barn) Ungdomsminnen (1864) Verklighetsbilder (1867) Vilja är kunna (1860) Vänd bladet (1863) Växlande öden (1871) Ädlingens dotter (1860) Änkan och hennes barn (1859) Är mannens karaktär hans öde? (1860-1861) Ögonblicksbilder (1874)

Referenser

1. ↑ Sven Stolpe: Memoarer I. Idyller och orosmoln, s. 47. Stockholm 1974, Askild & Kärnekull.

Externa länkar

• LIBRIS - Marie Sophie Schwartz

Läsning

• Marie-Anne Condé: Marie Sophie Schwartz och "Emancipationsvurmen". Stockholm 1981, Institutionsgruppen för Svenska.
• Gunlög Kolbe: "Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif. Om Marie Sophie Schwartz och det kvinnliga författarporträttet", i Tidskrift för litteraturvetenskap 2003(32): 1/2, s. 78-86.
• Gunlög Kolbe: Fiktion som fostrare. Fiktion och retorik i rådgivare för kvinnor utgivna i Sverige ca. 1800-1850 och i Marie Sophie Schwartz författarskap. Göteborg 1999, Litteraturvetenskapliga institutionen. (Avhandling).
• Gunlög Kolbe: "Marie Sophie Schwartz, August Strindberg och det moderna genombrottet", i Personhistorisk tidskrift. 2004(100): 1, s. 24-35.
• Gunlög Kolbe: "Marie Sophie Schwartz' roman Mannen av börd och kvinnan av folket. En populärroman från 1850-talet", i Det glömda 1800-talet. Karlstad 1993, Centrum för språk och litteratur, s. 69-90.
• Gunlög Kolbe: Om konsten att konstruera en kvinna. Retoriska strategier i 1800-talets rådgivare och i Marie Sophie Schwartz' romaner. Göteborg : Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ., 2001 (Diss.)
• Maivor Lindholm-Olausson: Marie Sophie Schwartz' produktion under 1850-talet. En studie av centrala teman och motiv, berättarteknik och stil. Stockholm 1987, Univ., Litteraturvet. inst.
• Svea 1895.
• Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor. Föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)