Från Rilpedia

Maria Callas
Fil:Callas.jpg
Information
Födelsenamn	Maria Anna Sofia Cecilia Kalogeropoulos, (Μαρία Καλογεροπούλου)
Född	2 december 1923 Mall:Landsdata USA Brooklyn, NY, USA
Död	16 september 1977 (53 år) Mall:Landsdata Frankrike Paris, Frankrike
Bakgrund	Mall:Landsdata Grekland Athen, Grekland
Genre(r)	opera
Roll	sopran
Aktiva år	1942-1977
Webbplats	Officiell webbplats

Maria Callas, egentligen Maria Anna Sofia Cecilia Kalogeropoulos, grekiska Μαρία Καλογεροπούλου, född 2 december 1923 i Brooklyn, New York, USA, död 16 september 1977 i Paris, Frankrike, var en grekisk-amerikansk operasångerska (sopran) med bred repertoar, från dramatiska roller som Giacomo Puccinis Turandot till koloraturroller som Amina i Vincenzo Bellinis Sömngångerskan vilket gav henne smeknamnet La Divina.

Hon föddes i Brooklyn av grekiska föräldrar. När hon var 15 år flyttade hon tillsammans med sin mor och sin syster till Aten i Grekland. Hon studerade på Musikkonservatoriet och gjorde redan som 19-åring rollen som Tosca på Operan i Aten och två år senare gestaltade hon Leonora i Beethovens opera Fildelio på samma scen.1947 sjöng hon La Gioconda på utomhusarenan i Verona under dirigenten Tullio Serafin, därefter följde engagemang i Italien och i Argentina innan hon väl kom att sjunga på det eftertraktade La Scala i Milano; första gången 1950 då Callas ersatte den då mer välkända sopranen Renta Tebaldi i Verdis Aida, men året därpå fick hon så öppna säsongen på La Scala i rollen som Elena i Verdis Den sicilianska aftonsången. Därefter följde såväl klassiska verk som La Traviata som mer sällan spelade bel canto verk som Donizetts Anna Bolena. Callas kom också att sjunga i USA i New York 1956, där hon så småningom hamnade i en konflikt med Mets chef Rudolf Bing, vidare Chicago Lyric där hon för övrigt efter en föreställning av Puccinis Madame Butterfly förödmjukades med att motta en stämning från en tidigare agent när hon gick av scenen. Runt 1960 lämnade hon i stort sett operascenen och kom att undervisa på Juilliard i New York i s k master class form.

Maria Callas var en mångsidig sångerska vars framträdanden präglades av intensiv röstanvändning och djup inlevelse på scenen. Till hennes mest kända roller hör flera belcantohjältinnor som Norma (i Norma), Lucia i Lucia di Lammermoor, Amina i Sömgångerskan och Rossina i Barberaren i Sevilla. Hon var även känd för mer koloraturistiska roller som Violetta i La Traviata och tyngre roller, t.ex. Medea och Tosca. Hon sjöng även ett par mezzosopranroller (t.ex. Carmen). Hennes ofta använda duettpartner Giuseppe di Stefano sa vid en intervju att han tyckte att Maria Callas "sjöng som en man", vilket kanske kan anses stå i stark kontrast till hennes grekiska lärarinna, koloratursopranen Elvira Hidalgo, som sjöng ljust och inte särdeles kraftfullt. Samtidigt ska man komma ihåg att Callas under en och samma vecka sjöng Brünhilde (Ragnarök) och Elvira (Puritanerna); från Wagners tyngd till Bellinis koloraturer.

Maria Callas var under ett antal år gift med en italiensk man som hon träffade 1947; Giovanni Battista Meneghini. Hon valde dock 1966 att återta sitt grekiska medborgarskap och då grekisk rätt ansåg att äktenskap skulle ingås i den grekiska kyrkan för att gälla, kom hennes äktenskap ingånget med Meneghini i Italien att anses som ogiltigt. Skälet till brytningen med Meneghini var att Callas förälskat sig i Aristoteles Onassis, en grekisk affärsman på vars yacht Christina hon och hennes man tillbringat ett par veckor tillsammans med Onassis och andra gäster såsom Winston Churchill sommaren 1959. Dock kom Callas aldrig att gifta sig med Onassis, utan han valde att gifta sig med Jacqueline Kennedy.

Maria Callas drog sig tillbaka mer och mer från scenen och henne framträdanden blev mer och mer sällsynta efter 1960. Hon medverkade i en stumfilm regisserad av Pasolini; Medea. I början av 70-talet genomförde hon en konsertturné tillsammans med den Sicilienfödda tenoren Giuseppe Di Stefano. Den sista konserten gavs i Japan. Maria Callas avled i sitt hem i Paris på Avenue George Mandel den 16 spetember 1977 som en följd av hjärtproblem och hennes aska ströddes efter hennes egen önskan i det Egeiska havet.

Maria Callas utgjorde även den verkliga förebilden för Hergés Tintin-karaktär Bianca Castafiore.

Media

Cavatinan Casta Diva ur Norma av Bellini

Externa länkar

officiell sajt [1]

Citat

• First I lost weight, then I lost my voice, and now I've lost Onassis.