Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)

Marguerite av Frankrike, född 1282 i Paris, död 14 februari 1317 på Marlborough Castle i Wiltshire i England, var drottning av England och Edvard I:s andra hustru. Hon var dotter till Filip III av Frankrike och Maria av Brabant.

Tre år efter Edvards älskade första hustru Eleanora av Kastiliens bortgång, sörjde den fyrtioåttaårige kungen fortfarande. Men information om kung Filip IV av Frankrikes syster Blanches skönhet nådde honom. Edvard beslutade sig att han till varje pris skulle gifte sig med Blanche och sände förhandlare till Filip. Filip gick med att ge henne till Edvard på följande villkor:

1. en fredspakt skulle skulle slutas mellan de båda länderna, och
2. Edward skulle ge Filip provinsen Gascogne.

Edvard gick överraskande nog med på detta och sände sin bror Edmund Krokrygg, hertig av Lancaster, för att hämta bruden. Edvard hade blivit lurad, för Blanche skulle gifta sig med Rudolf I av Böhmen, Albrekt I av Tysklands äldste son. Istället erbjöd Filip sin yngre syster Marguerite, en liten flicka på elva år, för gifte med den då femtiofemårige Edvard. Då han fick höra detta förklarade han krig mot Frankrike och vägrade att gifta sig med Marguerite. Efter fem år kunde en fred slutas, med villkoren att Edvard skulle gifta sig med Marguerite och få stadens nycklar till Guienne, och få de 15 000 pund som Filip III var skyldig Marguerite.

Edvard var nu sextio år gammal, medan Marguerite hade hunnit bli omkring sjutton år. Bröllopet ägde rum i Canterbury 8 september, 1299. Edvard återvände snart till den skotska gränsen för att fortsätta sina fälttåg och lämnade Marguerite i London. Efter åtskilliga månader beslutade den unga drottningen, som kände sig ensam och uttråkad, att ansluta sig till sin make. Inget kunde ha gjort kungen nöjdare, då hennes handling, påminde honom om hans första hustru Eleanora av Kastilien, som hade fött två av deras sexton barn utomlands.

Marguerite blev snart nära vän med sin styvdotter, Mary, en nunna som bara var två år äldre än den unga drottningen. Inom mindre än ett år födde Marguerite en son, och sedan ytterligare en ett år senare. Det sägs att många av de som skulle ha drabbats av kungens vrede, skonades från alltför hårda straff på grund av drottningens inflytande över sin make och det finns utsagor som lyder: ”Benådad endast tack vare vår käraste drottnings ingripande, drottning Marguerite av England.”

Marguerite födde tre barn: Thomas av Brotherton, Edmund av Kent och en dotter (som fått namnet Eleanor efter Edvards första drottning), vilken dog i späd ålder.

Det omaka paret var lyckliga. Då Marguerites syster Blanche dog 1306 (hennes make blev aldrig kejsare) gav Edvard order om att hela hovet skulle sörja för att tillfredsställa drottningen. Han hade insett att hans hustru var ”en värdefull pärla”. Samma år födde hon en flicka, som fick namnet, Eleanora, ett val som förvånade många, och visade på Marguerites osvartsjuka natur. Efter Edvards död, gifte den då tjugosexåriga änkan aldrig om sig, då hon menade att ”då Edvard dog, dog alla män för mig”, och använde istället sin enorma hemgift till att lindra andra människors lidande.

Succession

Företrädare: Eleanora av Kastilien (1241-1290)

Drottning av England (ej regent) 1299–1307

Efterträdare: Isabella av Frankrike