Från Rilpedia

Margareta av Valois, fr. Marguerite de Valois, Margareta av Frankrike, fr. Marguerite de France, känd som "Drottning Margot", fr. "La Reine Margot", född 14 maj 1553, död 27 maj 1615, drottning av Navarra och Frankrike.

Dotter till Henrik II av Frankrike och Katarina av Medici.

Gift 1572 med Henrik av Navarra (sedermera Henrik IV av Frankrike), då den s.k. Bartolomeinatten inträffade.

Margot är omtalad för alla de rykten om incest som svävade omkring henne under hela hennes liv; hon blev aldrig offentligt anklagad för det, men mycket tyder på att dessa rykten, som ofta hittas på och sprids av politiska skäl och i de flesta fall är falska, faktiskt i hennes fall är sanna; hon sade till sin biktfader att hon hade begått synder som aldrig skulle kunna bli förlåtna, hon hade "sovit med alla sina bröder".

Äktenskapet var arrangerat och blev olyckligt, och liksom sin make hade den vackra men lättsinniga Margareta en lång rad utomäktenskapliga förbindelser. Äktenskapet upplöstes 1599 men hon fick behålla drottningtiteln.

Drottning Margot hade ett mycket spännande liv, som hämtat från en äventyrsroman, sliten i stridigheterna mellan sina bröders, makes och mors kamp om makten. Hon hölls fången i Paris tillsammans med sin make efter Bartolomeninatten och kunde inte inta sin ställning som drottning i Navarra förrän 1578, då hon anlände till Navarras huvudstad Pau. Hon trivdes inte i Pau, som behärskades av den stränga renlevnadspuritanism som var typisk för den kalvinistiska protestantism som tagit avstånd från katolicismen för dess "moraliska förfall", och hon var hatad tillbaka av Paus invånare som avskydde hennes färgranna kläder och flirtiga uppträdande; hon flyttade därför till slottet Nerac och höll ett separat hov från sin makes,där hon levde sitt eget liv med Henriks syster Katarina, bland trubaduruppträdanden och älskare; det var också här hennes make lät sina älskarinnor bo, och Margot kände ingen fientlighet mot dem eftersom hennes äktenskap ju var arrangerat.

År 1582 återvände hon till Paris där hon tillbringade två år under en sådan utmanande erotisk utlevelse att hon förvisades för lösaktighet. Hon återvände då till Nerac, men tvingades fly då det åttonde religionskriget bröt ut 1585; hon flydde till Agen, en stad som ingick i hennes personliga förläning, där hon tog makten tillsammans med en älskare, men hennes mor såg då till att hon tillfångatogs av franska armén; hennes älskare avrättades framför hennes ögon och hon spärrades in i Usson, en borg i bergen, känd för att vara ett ointagligt fäste. Rädd för att bli lönnmördad, föraktad av sina fångvaktare efter att ha förfört en tjänstepojke, lyckades hon iscensätta en kupp och ta makten över borgen 1587. De följande åren levde hon ett tillbakadraget liv i Usson, långt borta från striderna i krigens Frankrike utanför, och runt bönderna i trakten runtomkring borgen talade man om henne som borgfrun som lockade till sig unga bondpojkar upp till slottet och till sin säng.

Margot var steril, troligen av födsel, och äktenskapet var möjligen ofullbordat, vilket fick påven att ogiltigförklara äktenskapet 1599. Hon bad då att få återvända till Paris, vilket tilläts henne av Henrik först år 1605. Hon hade då blivit fet och förlorat all sin skönhet, hon bemöttes av hånleenden från hovet och adeln men hon blev älskad av allmänheten och levde nöjd i sitt eget hov, där hon fortsatte att ha unga älskare.

Margareta var spirituell och mycket konst- och litteraturintresserad och under sina senare år var hon medelpunkten inom en krets av författare och konstnärer. Hon gav ut en självbiografi, Memoires.

Drottning Margot i litteratur och film

Alexandre Dumas d.ä. skrev en roman Drottning Margot som handlar om händelserna runt Bartolomeinatten. Romanen har filmats 1994 med Isabelle Adjani i huvudrollen.

Succession

Företrädare: Louise av Lorraine

Drottning av Frankrike (ej regent) 1589–1599

Efterträdare: Maria av Medici