Margareta Elisabeth Roos
Från Rilpedia
 |
Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Anna Stina Roos. (Diskutera) |
Margareta Elisabeth Roos, född 1696, död 1772, var en kvinna som tjänstgjorde i den svenska armén utklädd till man. Historien om henne saknar trovärdiga källor.
Margareta föddes som dotter till en militär i den svenska provinsen Ingermanland i nuvarande Estland-Karelen. Hon rymde hemifrån 1713 och skrev in sig i Karl XII:s armé och tjänstgjorde på slagfälten fram till krigets slut med sådant mod att hon befordrades till underofficer. Hon sades ha varit så "manlig" i uppträdande vad gällde spritvanor och grovt språkbruk att ingen misstänkte henne för att vara kvinna.
Efter krigets slut 1721 tjänstgjorde hon som betjänt åt grevinnan Hedvig Vilhelmina Oxenstierna. När Margareta var sjuk upptäckte en piga att hon var kvinna och talade om det för grevinnan, som gick med på att hålla tyst men gifte bort henne med en officer, en veteran från samma krig som Margareta kämpat i. Mannen var av skotskt ursprung och hette John Irving. De gifte sig 1724 och levde tillsammans i 20 år och fick barn. Maken dog 1744. Hon bosatte sig då i Köping. Hennes historia berättades av hennes familj för en präst år 1843.
Hennes öde vore om det är sant en häpnadsväckande historia om en kvinna som utmanade den tidens könsroller, och hon är en svensk representant för de många kvinnor som klädde ut sig till män och tjänstgjorde som soldater i Europa under denna epok, av vilka det finns många mer berömda och omtalade exempel i England, Holland och Frankrike. Det är inte känt vilket namn hon använde under sin tid i armén, vilket gör det svårt att kontrollera i militära papper; om den är osann, är det likväl ett exempel på de många historier om kvinnor som klädde ut sig till män som florerade i folkloren under denna tidsålder, då dessa historier var mycket populära och vanliga. De hade bland annat inflytande på teaterlivet, där det var mycket populärt med kvinnor i mansroller.
Externa länkar
Källa
- Karolinska kvinnoöden av Alf Åberg. Förlag: Natur och Kultur.
