Marabustork
Från Rilpedia
| ?Marabustork Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
.jpg) |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Storkfåglar Ciconiiformes |
| Familj: | Storkar Ciconiidae |
| Släkte: | Krävstorkar Leptoptilos |
| Art: | Marabustork L. crumeniferus |
|
|
|
| §Leptoptilos crumeniferus Auktor: Lesson, 1831 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Marabustork (Leptoptilos crumeniferus) är en fågelart i släktet krävstorkar. De är vanligen grå eller grönaktiga på ryggen och har vitt bröst. Marabustorken är asätare och lever i centrala Afrika.
Innehåll |
Utseende
Marabustorken är en mycket stor fågel som är upp till 150 cm lång och med ett vingspann på 3,2 meter. Detta gör att marabustorken tillsammans med kondorarten Vultur gryphus har störst vingspann av alla landlevande fåglar. Den har en lång, mycket grov spetsig näbb som är smutsgul till färgen. Dess delvis fjäderlösa huvud och hals är rödrosa med mörka fläckar, främst i pannan. Uppe på hjässan har den ett yvigt vitt dun. Vingarna är blåsvarta och resterande är smutsvitt. Dess långa ben är ljusgrå.
I motsats till de flesta storkar, flyger de tre arterna i släktet krävstorkar med nacken tillbakaböjd, som en häger.
Utbredning
Marabustorken lever på den Centralafrikanska savannen, söder om Sahara.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Häckning
Denna fågel häckar i 3-4 månader.
Beteende och föda
Den är bland annat asätare, men den äter även insekter, smågnagare och småfåglar. Maraboustorken jagar i grupp på ett för fåglar annorlnda sätt. På savannen går de med utbredda vingar bredvid varandra och tvingar på detta sätta bytet framför sig som de med ett snabbt hugg med näbben fångar. Ett favoritbyte vid denna form av jakt är vaktlar och springhöns.
Källor
- Delar av denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia. Läst 20061002.
- Anders Wirdheim, Maraboustorkarnas vaktelmarsch, Vår Fågelvärld, nr.7, 2005
