Mandell Creighton
Från Rilpedia
Mandell Creighton född 5 juli 1843 och död 14 januari 1901) var en engelsk historiker, präst i Church of England och biskop i London.
Innehåll |
Biografi
Chreighton föddes i Carlisle, som äldste son till Robert Creighton. Han gick i Durham School och på Merton College, Oxford, där han fick en tjänst doktorand 1862. Han uppnådde examen i litteraturvetenskap, juridik och nutidshistoria 1866. Samma år blev han "tutor" och medlem av Mertons kollegium. Han blev dekan 1870 och prästvigdes 1873.
År 1872 gifte han sig med Louise von Glehn (1850-1936), dotter till köpmannen Robert von Glehn i London. Hon var framgångsrik författare till flera större historiska böcker. Chreighton själv däremot publicerade flera mindre arbeten då hans administrativa ansvar på universitetet gav honom lite tid kvar för att skriva.
År 1875 accepterade han en tjänst som kyrkoherde i Embleton i Northumberland nära Dunstanburgh. Kyrkan där var en äldre kyrka med en prästgård i närheten av ett bra bibliotek i Bamburgh Castle. Familjen stannade här i nästan tio år och Chreigthon fick där erfarenhet av undervisning i församlingen och hade privatelever vid sidan av församlingens skötsel.
Han blev Rural Dean i Alnwick, hedersledamot i Newcastle upon Tyne, och examinerade kaplanen Samuel Wilberforce till biskop. I Embleton planerade och skrev han de bägge första två volymerna af sitt största historiska verk, History of the Papacy, vilket delvis är grunden till att han 1884 valdes till den nyinrättade professuren i utbildningshistoria Dixie professorship of ecclesiastical history på University of Cambridge, vilken han tillträdde tidigt på året 1885.
Cambridge
Cambridge märkte omedelbart av hans närvaro, särskilt då han reorganiserade den historiska fakulteten. His lektioner och föreläsningar var personliga och studentinriktade. Han var 1866 en av grundarna till English Historical Review, vilken han var ansvarig utgivare för under fem år. Ledigheter tillbringade han i Worcester, där han utsetts till where gästföreläsare 1885. År 1891, erbjöds han detsamma i Windsor, med tillträdde aldrig då erbjudits tjänsten i Peterborough. Han arbetade tillsammans med ärkebiskop Edward White Benson i frågan om den nya församlingslagen 1894 Samma år blev han den förste ordföranden i sällskapet Church Historical Society, vilket uppdrag han behöll till sin död. Han deltog i Laud Commemoration i 1895 och representerade engelska kyrkan vid tsaren kröning år 1896. Akademiskt höll han de s.k. Hulsean-föreläsningarna (1893-1894) och Rede-föreläsningen (1894) i Cambridge samt Romanes-föreläsningen i Oxford (1896).
Biskop i London
År 1897, då doktor Frederick Temple blev ärkebiskop i Canterbury, utsågs Creighton till biskop i London. Under dr Temples tid som biskop hade många avvikande problem om ritualer, vilket beredde efterträdaren flera svåra uppgifter och Creighton möttes av allmänt missnöje. Hans ansträngningar att konsolidera ledde till flera missförstånd. Under hans administration bevarades dock freden. Han arbetade hårt för att övertala prästerna i stiftet att acceptera hans ledning i fråga om sakramenten och ceremonierna i enlighet med ärkebiskopens bedömningar. Han fick ändå lägga in sitt veto mot prästerskapet, som hade olika politiska ståndpunkter. Han arrangerade en "Rundabordskonferens" mellan de olika företrädarna i Fulham i oktober 1900, om "doktrinen i Holy Eucharist och dess uttryck i ritualer" och en rapport om dess framåtskridande publicerades med en förord av honom.
Creighton var en skicklig administratör och stödde Church of England speciella position, och bevarade med fast hand dess essentiella undervisning. Ändå var han inte trångsynt anglican eller blind för kyrkans brister. Då han var historiker innan han blev biskop, var det hans historiska förnuft som var roten till hans allmänna attityd som biskop. Han var den första biskopen i London sedan reformationen i England som framträdde i mitra och kåpa och var mycket noggrann med bruket av ceremonierna. Hans interessen gick långt utanför kyrkan och han deltog i alla former av välgörenhetsarbete i stiftet, socialt, utbildningsinriktat, politiskt eller religiöst. Alla dessa aktiviteter ledde till att han oväntat avled sommaren 1900. Han är begravd i St Paul's Cathedral, där det också finns en staty till hans minne.
Bibliografi
- History of the Papacy during the Period of the Reformation (5 vol., 1882-1897, nya utg.)
- History of the Papacy from the Great Schism to the Sack of Rome (6 vol., 1897)
- The Early Renaissance in England (1895)
- Cardinal Wolsey (1895)
- Life of Simon de Montfort (1876, ny utg. 1895)
- Queen Elizabeth (1896).
Han utgav också en serie kallad Epochs of English History, för vilken han skrev "The Age of Elizabeth" (13:e utg., 1897)
Fru Creighton publicerade i samma serie Historical Lectures and Addresses by Mandell Creighton, etc., 1903.
Källor
Detta är en översättning av engelska Wikipedias artikel om Mandell Creighton och bygger på artiekln i Encyclopædia Britannica Eleventh Edition, 1905.
- Life and Letters of Mandell Creighton, etc., av hans fru (2 vol., 1904)
- "Creighton and Stubbs" artikel i Church Quarterly Review, okt. 1905.
|
||||||||
