Lustans Lakejer
Från Rilpedia
Lustans Lakejer är en svensk popgrupp som var verksam åren 1979–1986. 2007 gjorde de comeback genom att delta i den svenska Melodifestivalen 2007 med bidraget "Allt vi en gång trodde på", som dock inte gick vidare från semifinalen.
De har beskrivits som Sveriges främsta syntmusikgrupp.[1] Deras musik brukar kategoriseras som new wave eller new romantic och jämförs med grupper som Roxy Music, Ultravox, Duran Duran och Japan.
Innehåll |
Historia
Lustans Lakejer bildas 1978 av Peter Bergstrand och Urban Sundbaum. Efter ett tag blev även Johan Kinde medlem och han skulle bli bandets meste och främste medlem. Tillsammans fick de skivkontrakt hos Stranded Rekords och i maj 1980 gavs den första singeln ut "Tidens melodi/Diamanter". Denna singel följdes av ytterligare en singel ("Kärlekens nöjen/Man med paraply") samt medverkan på en samlingsplatta från Stranded, PopJob, innan det självbetitlade debutalbumet Lustans Lakejer gavs ut.
Efter debutplattan gavs två singlar ut, "Skuggan av ett tvivel" och "Stilla nätter". Till "Skuggan av ett tvivel" fick gruppen en ny trummis, Christer Hellman. Detta räknas som den sista av gruppen mörka singlar, och därefter gjorde gruppen lättare musik som var enklare att lyssna på och som också fick bättre kommersiell genomslagskraft.
1981 gavs singeln "Stilla nätter" ut, där Tom Wolgers medverkar på klaviatur för första gången. Tom Wolgers och Johan Kinde skulle bli frontfigurerna för bandet och även bestämma bandets musikaliska framtoning hädanefter. Senare samma år gavs gruppens andra album ut, Uppdrag i Genève, på vilken Wolgers influenser märktes tydligt. Svårsmälta gitarrgnissel och mörka arrangemang hade bytts ut mot betydligt trallvänligare, poppiga och eleganta syntslingor. Texterna berättar historier som tagna ur detektivfilmerna från fyrtiotalet, om agenter, fagra damer, casinon, flärd och glamour. Bandet slog igenom på stort i pop-Sverige och börjar att flitigt turnera landet. Framgången med Uppdrag i Genève etablerade gruppen som eleganta och glamorösa syntkungar.
De två albumen Lustans Lakejer och Uppdrag i Geneve tillhör de mer intressanta bidragen i den svenska pophistorien. Musikaliskt hade de sin bakgrund i glamrocken där influenser från T-Rex och David Bowie är tydliga. Den främsta inspirationen är dock främst Roxy Music, och senare Japan. I en svensk musikmiljö som runt 1980 fortfarande kunde betecknas som foträta träskor var det nyskapande. Detta kombinerat med en uttalad image av dekadent lyx passade de inte in i vare sig den svenska proggen eller punken. Uttalandet att ”kläderna är viktigare än musiken” retade upp delar av kultureliten, som inte kunde se ironin eller att de sa det just för att provocera. I helhet lyder originalcitatet ”det går väldigt bra att göra musik utan instrument, men det skulle aldrig gå utan kläder.”[2]
Framtoningen och den bild gruppen förmedlade genom texterna är egentligen mer intressanta. Den kommersiella framgången är i efterhand given, då den drömvärld som målas upp står i så skarp kontrast till punkens aggressivitet, och så tilltalande för den uttråkade medelklasstonåringen. Att Kinde skrev på svenska underlättade nog också, då kunskaperna i engelska inte var de bästa bland ungdomen vid den tiden. I stället för att göra uppror mot etablissemanget glömmer Kinde bort det trista Åkersberga och kliver in i en bättre verklighet, baserad på Playboy, James Bond och skvaller om superrika kändisar och beskrivningar av exklusiva nattklubbar. Att det är rena fantasiprodukter är uppenbart men helt oväsentligt och egentligen en kvalitet i sig. Johan Kinde skrev det mesta till debutplattan som 15-åring, och hade aldrig satt sin fot i något kasino, aldrig umgåtts bland något jetset, varit mer dekadent än de skoldiscon han möjligen besökte, aldrig haft sex, aldrig beställt en drink, och visste naturligtvis absolut ingenting om det livet, eller Livet som jaget i texterna är så trött på.
Lustans Lakejer ändrade stil ganska påtagligt mellan A Place in the Sun och Lustavision. Inspirerad av amerikansk musik (och mest omedelbart av vännen Mauro Scocco) hade Kinde ändrat riktning mot en mer soulpåverkad och rak rock. På sista skivan Sinnenas rike sjöng gruppen åter på svenska men influenserna från till exempel Bruce Springsteen och liknande rockartister är tydliga. Kinde har på senare år under konserter varit sparsam med att spela låtar från dessa två album.
Framgångar
Tom Wolgers lämnade bandet för att sadla om till fotomodell och starta sitt eget band Mockba Music. Janis Bokalders, som tecknat konvolutet till singeln Stilla nätter, ersatte Wolgers som klaviaturspelare. Nästa inspelning blev en nyinspelning av Diamanter som släpptes med Zarah Leanders klassiker Sång om syrsor på B-sidan. Plattan sålde bra och gavs också ut som beränsad maxisingel i tvåtusen exemplar. Nästa album En plats i solen producerades av Richard Barbieri från Japan. Både musiken och texterna hämtade inspiration från Japans produktioner och skiljer sig stort från de två tidigare albumena. Två singlar gavs ut: "En främlings ögon" och "Läppar tiger (ögon talar)". Nu gavs även skivan A Place in the Sun ut, som är Lustans Lakejers enda internationella försök. Under namnet Vanity Fair gav de ut denna engelska version av En plats i solen med texter på engelska, en lansering som trots ett ekivokt skivomslag misslyckades.
1984 gavs albumet Lustavision som är Lustans Lakejers enda skiva på engelska (förutom under namnet Vanity Fair). Skivan mottogs måttligt bra av både press och publik. Året därefter kom Sinnenas rike som blev det sista albumet på fjorton år. Det innehåller en låt på engelska: "Redheads".
Splittring och återförening
Efter framgångarna på åttiotalets första hälft sågs inte Lustans Lakejer till på länge. Bandet bestod vid det laget mer eller mindre bara av Johan Kinde som sporadiskt gjorde ett par liveframträdanden. Kinde hade en egen solokarriär och i början av 1990-talet låg Lustans Lakejer på is ett bra tag. 1999 kom dock albumet Åkersberga, på skivbolaget Metronome/Warner. Albumet är mer moget än de tidigare. Lustans Lakejers tidiga produktion berättar om unga män som njuter av livets alla nöjen, även om det naturligtvis är rena fantasier eftersom Johan Kinde knappt kommit in i tonåren. Åkersberga berättar historien om vad som hände dessa unga gossar när de växte upp. Kinde sjunger om alla de drömmar och förhoppningar och allt han trodde sig veta om livet och kärleken i sina unga dagar och vad som blivit av det. Skivan mottogs milt, men ändå välkommet. Kinde har på senare år börjat spela lite och blandar klassiker från Lustans Lakejers tidiga repertoar med de nyare alstren. I januari 2004 gavs singeln "Rid i natt" ut.
I november 2006 gavs Lustans Lakejers samtliga 1980-talsalbum ut på CD för första gången. Ungefär samtidigt fick Johan Kinde med en låt i Melodifestivalen 2007 Allt vi en gång trodde på. Kinde var reserv och kom med efter att Agnes Carlssons låt hade blivit diskvalificerad. Den 28 november 2006 tillkännagavs att Lustans Lakejer skulle framföra låten i Melodifestivalen. Gruppen kom på en sjundeplats i delfinalen i Göteborg den 10 februari och gick därmed inte vidare.
Ett nytt samlingsalbum gavs ut 7 mars 2007 Samlade synder 1981–2007. Gruppen har även planerat en turné, och håller på att spela in ett nytt album som planeras ges ut hösten 2007.
Diskografi
- 1981 – Lustans Lakejer
- 1981 – Uppdrag i Genève
- 1982 – En plats i solen
- 1983 – A Place in the Sun (som Vanity Fair)
- 1984 – Lustavision
- 1985 – Sinnenas rike
- 1999 – Åkersberga
- 2007 – Samlade Synder 1981-2007
Utgivna på CD var tidigare endast samlingsskivorna Spotlight, En popklassiker och Raffel i Rangoon samt albumet Åkersberga. I juni 2006 intervjuades Johan Kinde i Musikjournalen i P3 och nämnde då att de äldre albumen skulle komma på CD i augusti 2006. Skivorna kom mycket riktigt ut samma år men något senare än vad som sagts, november 2006 och på ett mindre bolag, Hot Stuff.
Samtliga skivor har fått med diverse bonusspår, bl.a. Livespår från Linköping 1981 (Uppdrag i Genève) men även så udda material som två spår från Stranded-klassikern (Lustans Lakejer) Pop-Job från 1980 (Härifrån till evigheten och Se men inte röra).
Skivorna har med förord av Johan Kinde och 16-sidig booklet med samtliga texter samt tidsenliga bilder med kommentarer. Samlade Synder 1981-2007
Kuriosa
- Lustans Lakejer utsågs till Sveriges bäst klädda band av dagstidningen Expressen (1981).
Referenser
- ↑ ”Lustans Lakejer: "Vi ska höja nivån på tävlingen"”. http://www.tv4.se/Artikel_524571. Läst 3 december 2008.
- ↑ intervju med Johan Kinde i nedlagda tidningen Premiär.
