Från Rilpedia

Lovisa Simson var en svensk teaterdirektör, ledare för det Gemenasiska Sällskapet i Comediehuset i Göteborg mellan 1787 och 1792 och Sveriges första kvinnliga teaterdirektör.

Gemenasiska sällskapet och teatern vid Sillgatan i Göteborg, stadens första teater (1779), leddes först av Johan von Blanc, som var direktör fram till 1786, då han kom i konflikt med truppen, som försökte rymma ur landet och togs fast vid norska gränsen. Han efterträddes av sällskapets kanske mest firade medlem, Andreas Widerberg, som gjorde konkurs 1787. Han efterträddes av violinisten Gustaf Simson, som efter att ha avskedats som repetitör vid Operan ibland förestått musiken i Comediehuset och 1786 beviljats teaterprivilegium av Gustav III på villkor att hans aktörer kunde hämtas till Stockholm, men inte tvärtom, om de var tillräckligt bra. Simson dog en kort tid senare utan att ha hunnit uträtta någonting, och i december 1787 intogs platsen av Lovisa Simson, som i egenskap av hans änka ärvt hans teaterprivilegium; hon stod på bar backe med två småbarn och teaterpriviliegiet var hennes enda tillgång.

Hon upprättade ett kontrakt om delat ledarskap med Widerberg, där han skulle leda det rent konstnärliga arbetet på scenen och skådespelarna som scenföreståndare, medan hon skulle ha ansvar för kassa, biljettförsäljning och samt teaterns administration och ekonomi. Deras kompanjonskap gick bra och Widerberg ordnande maskeradbaler, spelade Moliére, Holberg, Barberaren i Sevilla och hyrde in gästartister som den polske ekvilibristen och konstmästaren Joseph Michalowitz.

Då kungen kom till staden för att leda försvaret mot danskarna 1788, gick han på teatern och berömde både Widerberg (som var djupt skuldsatt) och Kjell Waltman, som han sedan tog med sig till Stockholm. I Comediehuset tog nu Lovisa Simson över positionen som direktör på allvar och gav Widerbergs uppgifter som scenföreståndare till skådespelaren Johan Petersson. 31 augusti 1790 annonserade hon premiären av pantomimen Vulcanii utbrott i fem akter producerad och med scendekor av Louis Jean Desprez, som blev en succé, utökad av de många skandaler och slagsmål Desprez blev invecklad i i Göteborg, bla med Johan Petersson. Lovisa Simson drev teatern fram till bara några veckor före mordet på Gustav III, vilket anses inleda slutet på teaterns glanstid.

Se även

• Margareta Seuerling

Källor

• Lars Löfgren: Svensk teater, Natur och Kultur, Stockholm 2003. ISBN 91-27-09672-6. 
• Ingvar Andersson, "Gustavianst".
• Anna Ivarsdotter Johnsson och Leif Jonsson, "Musiken i Sverige, Frihetstiden och Gustaviansk tid 1720-1810."
• Gidlunds förlag, "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800"
• Oscar Levertin, Teater och drama under Gustaf III, Albert Bonniers förlag, Stockholm, Fjärde Upplagan (1920).