Från Rilpedia

Louis Racine, fransk skald, född 1692 i Paris och död 29 januari 1763.

Han var son till Jean Racine och var först advokat, gjorde sedan karriär som ämbetsman och erhöll därpå ett högre ämbete. 1719 blev han medlem av Académie des inscriptions, men efter det att hans son omkommit, drog han sig tillbaka från världen och levde endast för andaktsövningar. Mild och blygsam, bar han med heder faderns stora namn, men som skald är han icke synnerligen märkvärdig. Han skrev La grace (1720) och La religion (1742), hans mest betydande dikt, samt flera Odes och Epitres en vers. Dessutom översatte han Miltons Det förlorade paradiset. Intressantast är hans arbeten över fadern: Mémoires sur la vie de Jean Racine (1747) och Remarques sur les tragédies de Jean Racine, suivies d'un traité sur la poésie dramatique ancienne et moderne (1752). Racines Oeuvres utkomm i 6 band 1808.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).