Lotta Svärd-organisationen
Från Rilpedia
Lotta Svärd-organisationen (efter Lotta Svärd) var en frivilligorganisation för kvinnor som verkade i Finland under åren 1920 — 1945. Den var inspiration för den svenska organisationen Lottorna.
Namnet Lotta Svärd kommer från Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner som behandlar kriget mellan Sverige och Ryssland 1808 — 1809. Namnet användes första gången i Riihimäki 19 november 1918.
Initialt arbetade inte lottorna inom Lotta Svärd och namnet Lotta användes inte heller, utan de arbetade som brandmän, med sömnad och som sanitärer inom skyddskårerna.
Så småningom började dessa frivilligkvinnor att organisera sig och efter mycket vånda valde man namnet Lotta Svärd. År 1920 insåg man att Lotta Svärd behövde en egen och självständig organisation och föreningen Lotta Svärd registrerades 9 september 1920.
Innehåll |
Krigsåren
Till en början byttes ordföranden ofta, varför man år 1931 beslöt att välja en stadigvarande ordförande. Posten gick till Fanni Luukkonen som var överlärare vid lärarseminariet i Sordavala, och som verkat som ordförande sedan 1929. Hon kom sedan att fungera som ordförande tills föreningen upphörde 1944. Som ordförande besökte Fanni Luukkonen 19 maj 1943 Adolf Hitler och mottog riddarkorset med örn för sin "kamp mot bolsjevismen".
Lotta Svärds stadgar förnyades vid årsmötet 1941 varvid namnet ändrades till Lotta Svärd rf. I samband med detta förenklades även stadgarna och formulerades så att de skulle vara lättare att förstå.
Under kriget arbetade lottorna som sanitärer, telefonister, kontorister, skötte kantiner samt arbetade som sjuksköterskor på fältsjukhusen.
Under vinterkriget och fortsättningskriget 1939 — 1944 medförde lottornas arbete att ca 100 000 kunde avdelas för andra uppgifter, av dessa 50 % till fronttjänst. Lottornas insats motsvarade således ca 7 divisioner.
Smålottorna grundades 1931. Det var en barnorganisation som var öppen för alla 8 år fyllda. Under fortsättningskriget döptes Smålottorna om till Lottaflickorna.
Lottaflickorna hade ett eget emblem, en heraldisk ros. Verksamheten betonade fosterländskhet och man anordnade diverse kurser. Man deltog även i allehanda arbeten tillsammans med de vuxna lottorna. Lottaflickornas verksamhet upphörde samtidigt som Lotta Svärd, medlemsantalet var då ca 50 000. Totalt sett var medlemsantalet i hela Lotta Svärd, 1944 ca 200 000. Då kriget slutade 9 september 1944 hade 287 lottor mist livet till följd av detta (113 dog av direkta krigshandlingar, 140 av olika sjukdomar och 34 i olyckor).
Efterkrigstiden
Den allierade Kontrollkommissionen bestämde att samtliga, av kommissionen föregivna, "fascistiska" organisationer skulle förbjudas, däribland Lotta Svärd. Av denna orsak bestämde Finlands regering 23 november 1944 att Lotta Svärd skulle förbjudas på grund av sitt "nära samarbete med Skyddskårsrörelsen". Innan organisationen upplöstes överfördes dess tillgångar till stiftelsen Suomen Naisten Huoltosäätiö (Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor). Stiftelsen ordnade bland annat med matbespisning för behövande. 29 juni 2004 bytte stiftelsen Suomen Naisten Huoltosäätiö namn till Lotta Svärd-Stiftelsen.
Lottamuseer finns i dag i Ristijärvi, Seinäjoki, Villmanstrand och Tusby.
12 december 2005 hade filmen Löftet (Lupaus), finansierad av Lotta Svärd-Stiftelsen premiär.
Lotta-emblemet
Lotta-emblemet består av ett blått hakkors på vit botten. Samma hakkors finns även på finländska ordnar och har inget samband med Adolf Hitler och nazismen, utan härstammar från den svenske greven Eric von Rosen [1]
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från finskspråkiga Wikipedia.
- Koskimies, Airi & Koskimies, Rafael: Suomen lotta : katsaus lottajärjestön toimintaan.Weilin & Göös| 1964
- Ruutikainen-Svala, Elli: Kuullos Pyhä Vala... - Raahen suojeluskuntapiirin historia 1917 — 1944. Ylivieska 1996. [1] www.ellisvala.info
Övriga länkar
- YLEn elävä arkisto – Naiset ja maanpuolustus
- Lottatraditionsförbundet i Finland rf.
- Lottamuseet i Tusby
- Lotta Svärd-museet Seinäjoki
- Filmen "Löftet"
Refrenser
- ↑ http://www.ilmavoimat.fi/index_se.php?id=724 Finska flygvapnets historia