Lockerbieaffären
Från Rilpedia
Olyckssammanfattning | |
---|---|
Datum | 21 december 1988 |
Typ | Terroristbombning |
Plats | Lockerbie, Dumfries and Galloway, Skottland |
Passagerare | 243 |
Besättning | 16 |
Omkomna | 270 (259 i flygplanet, 11 på marken) |
Överlevande | 0 |
Flygplanstyp | Boeing 747-121 |
Flygplansnamn | Clipper Maid of the Seas |
Flygbolag | Pan American World Airways |
Registrering | N739PA |
Start | London Heathrow Airport |
Destination | John F. Kennedy International Airport |
Lockerbieaffären är en rättslig och politisk affär i anslutning till en flygolycka som inträffade den 21 december 1988 i den skotska byn Lockerbie. Olyckan krävde totalt 270 människoliv, 243 passagerare och 16 i besättning samt 11 personer på marken.[1]
Flygolyckan
Lockerbieaffären är uppkallad efter den skotska byn Lockerbie, över vilken 21 december 1988 ett flygplan (Pan Am Flight 103), Boeing 747 med namnet «Clipper Maid of the Seas», exploderade i luften med 259 personer ombord, däribland den svenske FN-diplomaten Bernt Carlsson. Dödssiffran uppgick till 270, eftersom även 11 personer på marken omkom. De flesta av passagerarna var från USA.[2]
Planet hade startat i Frankfurt, och var efter mellanlandning i Heathrow i London på väg till New York. När planet befann sig över Lockerbie sprängdes det och flygdelar regnade ner över byn, på hus och vägar. De nedfallande flygdelarna förstörde flera hus och bilar. Orsaken till olyckan uppgavs av brittiska myndigheter den 28 december vara att planet sprängts av en bomb ombord; misstankarna om sprängattentat framfördes från officiellt håll redan samma dag som olyckan skedde. Misstankarna belades med att flygplansdelarna var spridda över ett stort område; nospartiet och kabinen föll ner flera mil från varandra.[3]
Utredning och åtal
En gigantisk multinationell polisundersökning (som involverade FBI, CIA, Scotland Yard, skotska polisen och tyska Bundeskriminalamt) gav vid handen att en bomb placerats på planet av två libyska medborgare, Abdelbaset Ali Mohmed Al Megrahi och Lamin Khalifah Fhimah, på uppdrag av libyska säkerhetstjänsten. De åtalades av Skottlands och USA:s riksåklagare den 14 november 1991, och Storbritannien krävde att de båda männen skulle utlämnas, uppbackade av president George Bush, som varnade Libyen för internationella sanktioner om de inte samarbetade.[4]
FN:s säkerhetsråd antog 21 januari 1992 resolution 731, som uppmanade Libyen att samarbeta så att förövarna kunde ställas inför rätta. Dessa misstänktes även för sabotage mot det franska planet UTA 772, som havererade i Afrika september 1989 med förlust av 171 människoliv som följd. Den 31 mars 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 748, som beslutade om ekonomiska sanktioner mot Libyen, eftersom dess regering underlåtit att "genom konkreta handlingar visa sitt avståndstagande från terrorism" samt underlåtit att "besvara uppmaningarna i resolution 731".
USA och Storbritannien krävde att få de två misstänkta libyerna utlämnade för att ställa dem inför rätta. Libyen vägrade. I mars 1992 vände sig Libyen till Internationella domstolen i Haag, för att denna skulle utfärda förbud för USA och Storbritannien att med hot om våld (exempelvis genom FN) framtvinga utlämning. I april 1999 utlämnades de två misstänkta gärningsmännen för rättegång i Nederländerna. Den kompromiss som möjliggjorde detta innefattade FN-medling och beslut om skotska åklagare och domare på nederländskt territorium.
En skotsk domstol, som höll förhandling på en nederländsk militärbas, dömde al-Megrahi den 31 januari 2001 till livstids fängelse för sprängningen. Den medåtalade, Al Amin Khalifa Fhimah, frikändes.
Referenser
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
- ↑ ”Clipper Maid of the Seas:REMEMBERING THOSE ON FLIGHT 103” (HTML). panamair.org. 2007. http://www.panamair.org/accidents/lockerbievictims.htm. Läst 2008-06-08.
- ↑ "Pan Am 103." Air Crash Investigation
- ↑ Anno 88, s. 62, 132
- ↑ Anno 91, s. 215