Särskrivning
Från Rilpedia
Särskrivning innebär att ett sammansatt ord felaktigt skrivs som två eller flera ord. Det är ett relativt vanligt skrivfel i svenskan.
Särskrivningar kan leda till att betydelsen blir en helt annan än den avsedda. Extrema exempel är "brun hårig sjuk sköterska" i stället för "brunhårig sjuksköterska", samt "skum tomte" i stället för "skumtomte". Det är kanske vanligare med särskrivningar som innebär att svenskans foge-s förvandlas till en genitivmarkör: "körkorts tillstånd" i stället för "körkortstillstånd" eller "övergångs ställe" i stället för "övergångsställe".
Direkta missförstånd på grund av särskrivningar är ovanliga; däremot gör särskrivningar en text mera svårläst eftersom den inte följer den vedertagna skriftspråksnormen. Ett annat problem är att textens vederhäftighet kan ifrågasättas eftersom många uppfattar särskrivningar som ett tecken på okunskap och bristande bildning.
Typiskt för de flesta germanska språk, som svenskan, är att de kan bilda nya ord genom sammansättningar, i stort sett utan begränsningar. Engelskan (som också är ett germanskt språk) och franskan (som tillhör de romanska språken) är betydligt mer omständliga på den punkten.
Innehåll |
Orsaker till särskrivning
Det finns antagligen flera faktorer bakom särskrivningsfenomenet. En faktor som ofta nämns är engelskans inflytande på svenskan under 1900-talet, en förklaring som motsägs av det faktum att det vanligaste språkfelet svenska språkbrukare gör är att skriva ihop ord som på engelska normalt skrivs isär, eller som på engelska skrivs med bindestreck.[1] Det finns inte heller någonting som tyder på att särskrivningar är vanligare i samband med lånord från engelskan eller ord som har direkta motsvarigheter på engelska.[2] Den viktigaste orsaken till särskrivningar är[3] att textens primära funktion är visuell, till exempel i rubriker, skyltar, annonser, bildtexter, ingresser och så vidare. Den här typen av texter inte är avsedd att läsas på samma sätt som löpande brödtext, utan har snarare som syfte att fånga uppmärksamheten. Den visuella aspekten blir viktigare än språkriktigheten, och därför är skribenten inte lika noga med att kontrollera stavning och ordformer. Andra faktorer som verkar gynna särskrivningar är långa ord, särskilt med långa förled (tunnelbanestation särskrivs oftare än tågvagn), och tillfälliga sammansättningar (tunnelbaneåkare särskrivs oftare än tunnelbaneförare). Särskrivningar av substantiv är vanligare än särskrivningar av ord från andra ordklasser.
.jpg)
En faktor som troligen bidrar till problemet med särskrivningar är en försvagad koppling mellan text och tal. Det är osannolikt att den som skrivit lappen om den borttappade kaninen inte upptäcker felet om han eller hon läser texten högt för sig själv. Förr lärde sig elever i skolan att läsa och skriva genom att ljuda orden högt, till skillnad från idag då mer av läsinlärningen bygger på ett direkt inpräntande av skriftbilden, åtminstone efter de första elementära stegen. Ursprungligen var all text avsedd att läsas högt, till skillnad från idag då mer och mer text produceras som inte alls är avsedd att läsas högt, eller som knappt ens går att läsa högt (till exempel webbsidor, annonser, TV-tablåer).[4]
En annan föreslagen anledning är den nya skrivstil som introducerades i grundskolan på 1970-talet. Den var enklare och mindre ihopbunden än tidigare och ord kunde alltså lättare skrivas isär utan att det såg ut som mer än ett något större mellanrum mellan bokstäver som ändå inte satt ihop. Att det endast skulle gälla handskrift är inte en så allvarlig invändning eftersom de flesta fortfarande lär sig skriva med penna och papper och sedan tar med sig eventuella skrivfel även när de använder datorer. En ytterligare tänkbar orsak är att grundskoleelever under de första åren i skolan får läsa och skriva sammansatta ord med bindestreck för att lättare lära sig läsa (exempelvis "hus-vagn" i stället för "husvagn"). När eleverna sedan växer upp inser de att bindestreck inte används på detta sätt och ersätter dem felaktigt med mellanrum.
En annan möjlig förklaring till särskrivningar är användandet av ordbehandlare med stavningskontroller som ignorerar särskrivningar eller till och med uppmuntrar dem.
En historisk tillbakablick
Särskrivningar är inget nytt fenomen. I äldre svenska texter fram till 1800-talet har det som i dag kallas särskrivning ibland varit vanligt förekommande. Exempelvis skrev Carl Michael Bellman "brännvins flaska" i stället för "brännvinsflaska". Det bör dock understrykas att generella normer för skriftspråket inte fanns på samma sätt på den tiden; sättet att skriva var mer individuellt. När generella normer introducerades under 1800-talet, avskaffades också de tidigare förekommande särskrivningarna.
Typer av särskrivning
De flesta särskrivningar har sitt ursprung i okunskap om i dag vedertagna skrivregler. Det finns dock särskrivningar som har andra förklaringar.
Radbruten särskrivning: Det kan förekomma sammansatta ord presenterade som uppbrutna på två eller flera rader på vissa logotyper, skyltar, titlar etc. Oftast är sådan typ av särskrivning oavsiktlig utan har tillkommit för att vissa skyltar kanske inte rymmer ordet i fråga sammansatt, eller för att leverantören av skylten har policies som reglerar detta. Bindestreck brukar inte förekomma i sådana fall eftersom det får texten att se asymmetrisk ut. Denna typ av särskrivning sägs ofta falla under begreppet gestalttext.
Äldre särskrivning: I vissa fall används särskrivning för att texten skall se högtidligare eller äldre ut. Detta kommer ifrån att det förr i tiden inte fanns någon vedertagen norm för hur ord skulle hop- eller särskrivas. Exempelvis ger ordenssällskapet Svenska Frimurare Orden ett högtidligt och traditionstyngt intryck då denna stavning kommer från ett gammalt sätt att skriva. Även nya företag som vill ge ett äldre intryck använder gammalstavning och därmed ofta även denna typ av särskrivning.
Exempel
Denna lista ger exempel på särskrivningar som enligt gällande rättskrivning får en annan betydelse än den avsedda. Risken för rena missförstånd blir dock låg när orden sätts i ett sammanhang, och man av grammatiska eller betydelsemässiga skäl kan gissa sig till att det rör sig om en felaktig särskrivning.
| 5-årsjubileum (jubileum när något fyller fem år) 5 års jubileum (jubileum som varar i fem år) |
| brunhårig sjuksköterska tvättar barnunderkläder (en sjuksköterska som har brunt hår och tvättar barnunderkläder) brun hårig sjuk sköterska tvättar barn under kläder (en sköterska som är sjuk, brun, hårig och tvättar barn som befinner sig under kläder) |
| felmeddelande (ett meddelande som berättar att något är fel) fel meddelande (ett annat meddelande åsyftades) |
| kassamedarbetare (personal i en kassa) kassa medarbetare (informellt: dåliga medarbetare) |
| renkorv (korv av kött från ren) ren korv (korv som inte är smutsig) |
| rökfritt (tobaksrökning förbjuden) rök fritt (rök obegränsat) |
| stekt kycklinglever (stekt lever från kyckling) stekt kyckling lever (den stekta kycklingen är vid liv) |
Källor
- Josephson, Olle: ”Ju”, Norstedts, Stockholm 2004. ISBN 91-7227-446-8.
Noter
- ↑ Mobärg 1997, refererad på www.skrivihop.nu
- ↑ Josephson 2004 s. 87
- ↑ Katharina Hallencreutz, refererad i Josephson 2004
- ↑ Josephson 2004 s. 86
Se även
Externa länkar
- Avigsidan, samlar bland annat på särskrivningar.
- Skrivihop.nu, organisation mot särskrivningar (nedlagd 2003).
- TT-språket, TT:s skrivregler.
- Kampanjen Mot Skriv Fel
