Från Rilpedia

Lilliestierna är en svensk adelssläkt ursprungligen från Stockholm, adlades 1675 och introducerades 1678 under adlig släkt nr 888. Stamfadern, Olof Person var rådman i Stockholm. Hans son, Andreas med modersnamnet Bjugg, sedermera den som fick mottaga adelsbrevet, utförde i slutet på 1600-talet åtskilliga insatser för kronan. Bl.a omnämns och äras han för sitt mod och sina bedrifter under ambassadör greve Schlippenbachs olycksaliga sjöresa med krononskeppet "Resande Man" i November 1660. Skeppet som avseglade från Stockholm den 22 november 1660 med destination Danzig kom aldrig längre än utanför Landsort där det under natten till den 23 november 1660 förliste. Lilliestierna som för tiden tjänstgjorde som legationssekreterare under greven övertog mer eller mindre befälet över livräddningsaktionen då både kaptenen och greven försvunnit över bord och styrman saknades.

Henrik Gerhard Lilliestierna, son till Andreas Lilliestierna, var generalauditör i Carl XII:s armé och dog i rysk fångenskap efter nederlaget i Poltava 1709.

Carl Lilliestierna, son till Henrik Gerhard Lilliestierna, började sin bana som auditör vid överste Longvilles franska dragonregemente. Han befordrades till överauditör vid den finska avdelningen av den i Norge stående armén 1718. Lilliestierna fortsatte sedan sin karriär inom rättsväsendet då han först blev utnämnd till sekreterare i Åbo hovrätt och sedan 1728 till assessor. 1736 blev han lagman i Karelska lagsagan. Samme Carl Lilliestierna var känd som en av de förnämsta talarna vid riddarhuset då han livligt deltog i riksdagens diskussioner. Framförallt trädde han fram vid 1738 års riksdag genom ett votum i vilket han förklarade sig mot de förföljelseåtgärder de vid makten Hattpartiet vidtagit mot Mösspartiet. Lilliestierna själv hörde till Mösspartiet. Kraftfullt kämpade också Lilliestierna emot det ryska kriget som lättsinnigt tog sin början 1741. Carl Lilliestierna avled i Stockholm den 2 juni 1742.