Liljeholmens Stearinfabriks AB
Från Rilpedia
Liljeholmens Stearinfabriks AB, kemitekniskt företag grundat 1839, inriktat på tillverkning av stearinljus och vissa kemikalier. Fabriken var ursprungligen placerad på Liljeholmen men flyttades redan 1841 till Danvikstull. Sedan 1970 är tillverkningen lokaliserad till Oskarshamn. 2006 köptes Liljeholmens av det svenska företaget ALG Holding AB som bl.a. delägs av den skånske affärsmannen Sten K Johnson.
Innehåll |
Historia
Bakgrund
För att förstå den stora betydelse Liljeholmens fick när företaget grundades är det viktigt att känna till att stearinljus vid denna tid var nästan helt okända i Sverige. Sedan 1400-talet [källa behövs] hade man använt ljus, antingen av talg som droppade och osade, eller av vax som var alldeles för dyra för gemene man.
I början av 1800-talet upptäckte den franske kemisten Michel Chevreul att talg och feta oljor i själva verket är blandningar av dels fast fett (stearin och margarin), dels flytande fett (olein). Han experimenterade länge med att pressa bort de flytande fetterna. Först sedan han börjat tillsätta kemikalier nådde han dock fullständig separation och kunde 1825 söka patent på sin metod. Då man nu kunde framställa större mängder stearin, anlades bl.a. i Frankrike fabriker för tillverkning av stearinljus.
År 1837 reste industri- och tidningsmannen Lars Johan Hierta till London, där han för första gången såg ljus av stearin. Åter i Sverige tog han kontakt med Johan Michaëlson, en ung kemist vid Kungliga Tekniska högskolan, som just intresserade sig för separation av fetter. Hierta bekostade inköp av utrustning så att Michaëlson kunde arbeta i större skala.
En blygsam start på Liljeholmen
År 1838 ställdes maskinen upp i en byggnad vid Liljeholmen, strax utanför Södermalm i Stockholm, och man påbörjade utprovning av tillverkningen. Under 1839 kom man igång på allvar, och så i september upprättade Hierta och Michaëlson ett bolagskontrakt.
De tillverkade ljusen såldes i förpackningar om ett skålpund (435 g). Ljusens storlek varierade dock och därmed antalet per förpackning. Verksamheten gick under flera år med förlust. Svenskarna måste övertygas om att stearinljus faktiskt var lika bra som vaxljus och långt överlägsna talgdankarna. Dessutom var ljus över huvud taget något av en lyxvara. Priset var högt även på stearinljusen.
Framgång gav flytt till Danvikstull
Michaëlson fann dock så småningom en metod att få mer stearin ur samma mängd fett. Ljusen blev billigare och försäljningen ökade. 1841 krävdes större lokaler och man flyttade till Danvikstull på Södermalm. Men namnet Liljeholmens behöll man.
I mitten av 1840-talet kom en tillfällig nedgång, då man fick konkurrens av billigare utländska ljus, men därefter fortsatte bara försäljningen att öka. Hierta avled 1872 men hans företag blomstrade.
Jätteljus på Stockholmsutställningen
Vid Stockholmsutställningen 1897 deltog Liljeholmens med ett enormt kronljus, 23 meter högt och 2 1/2 meter i diameter och placerat i en 14 meter hög tegelljusstake. Man erhöll också flera svenska och internationella priser för den höga kvaliteten på sina ljus.
1900-talet
Den nya århundradet innebar dock en ny nedgång. Där folk inte fick elektriskt ljus utnyttjade de i stället de förbättrade fotogenlamporna. Liljeholmens började tillverka bl.a. smörjolja och var kring andra världskriget mer känt som kemiföretag än som ljustillverkare.
Sextiotalet kom med en förnyad efterfrågan på stearinljus, nu som stämningsskapare. De tidigare lokalerna blev rent av otillräckliga och 1970 invigdes en ny fabrik i Oskarshamn.
Nutid
1978 blev Liljeholmens en del av Barnängen AB som i sin tur utgjorde en gren av dåvarande KemaNobel. I samband med omstruktureringar inom Barnängen övergick ägandet till Midway Holding, som i sin tur sålde företaget till Candlelight Holding AG 1997. Omsättningen detta år uppgick till 764 miljoner kr och antalet anställda till ca. 600. 1999 köptes bolaget av amerikanska Blyth Industries, men 21 augusti 2006 meddelade det svenska företaget ALG Holding AB att man köpt Liljeholmens av Blyth.
I dag tillverkar man årligen 6000 ton stearin- och paraffinljus - nästan dubbelt så mycket som vid sekelskiftet. Metoderna är dock i stort sett oförändrade; stearintillverkning var ju en av de få industriella processer som redan från början grundades på vetenskapliga undersökningar.
