Från Rilpedia

Laurentius Jonæ Halenius, även kallad Lars Halenius, född 1654 i Söderala i Hälsingland, död 2 maj 1722 i Bergsjö, var en svensk teolog, prost och riksdagsman, far till Engelbert Halenius.

Halenius blev student i Uppsala 1674 och filosofie magister 1683, legationspredikant i Ryssland 1684, konrektor 1686 och lektor i grekiska i Gävle 1690. År 1693 utnämndes han till kyrkoherde i Söderala samt blev den förste prosten i Hälsinglands östra kontrakt 1711 och riksdagsman 1720. Halenius var en grundlärd man och i synnerhet hemmastadd i de lärda språken. Hans namnkunnigaste arbete var hans stora bibelkonkordans i tre folioband (Gamla Testamentet 1742, Nya Testamentet 1734).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Halenius, Laurentius Jonæ, 1904–1926 ^(Not).