Från Rilpedia

Se även ABS-plast.

ABS (på tyska Antiblockiersystem, engelska anti-lock braking system) är ett tekniskt system på motorfordon som förhindrar att hjulen låser sig när man bromsar. Syftet och fördelarna med detta är dels att styrförmågan bibehålles vid hårda inbromsningar samt att bromssträckan förkortas på de flesta underlag. Nackdelen är att oerfarna förare löper risk att vaggas in i en falsk trygghet och inte fullt förstå systemets funktioner och begränsningar.

Sedan ABS kom i mer utbredd användning i produktionsbilar i och med "version 2" (1978) har det utvecklats ett flertal olika broms- och styrstabilitets-system, både hydrauliska och elektroniska.

Innehåll 1 Historia 2 Funktion 3 Effektivitet 4 Se även 5 Källa

Historia

ABS utvecklades ursprungligen för flygindustrin. Ett tidigt system var Dunlops Maxaret-system som introducerades på 1950-talet och som fortfarande används i vissa flygplansmodeller. Systemet, som var helt mekaniskt användes uteslutande inom flyget med undantag för en period på 1960-talet då det användes i tävlingsbilarna: Ferguson P99, Jensen FF och Ford Zodiac.

Systemets varaktighet inom bilindustrin hade dock inte kommit för att stanna då det ansågs alltför dyrt och opålitligt. Hur som helst, togs en enklare variant av systemet i bruk i 1964-års modell av Austin 800. Det verkade genom att en ventil fördelade bromskraften från framhjulen till bakhjulen om något hjul låste sig.

Den amerikanska firman Kelsey Hayes (numera TRW Automotive) utvecklade det första elektroniska ABS-system i slutet av 60-talet som introducerades i 1970-års Lincoln Town Car. Det var ett bakhjulsverkande system.

Det tyska företaget Bosch har utvecklat liknande system tillsammans med Mercedes-Benz sedan 1930-talet. 1978 lanserades Bosch det första helt elektroniska ABS-systemet. Mercedes-Benz lastbilar och personbilen S-klass var de första att erhålla Boschs teknologi. Den första serietillverkade bil som fick ABS som standard var Ford Scorpio, vilket skedde 1985. BMW anammade systemet och 1986 var det standard på samtliga deras modeller.

Funktion

Den vanligaste versionen av ABS idag består av en elektronisk huvudenhet till vilken fartsensorer (en för varje hjul) hela tiden skickar information om hjulens rotationshastighet. Om något hjul börjar rotera långsammare (låsa) aktiveras magnetventilerna på bromskretsen och minskar bromsverkan på det berörda hjulet. Effekten är dock kontraproduktiv, hjulet eller hjulen som var på väg att låsa sig snurrar nu istället snabbare varpå de åter bromsas. Denna process upprepas hela tiden vilket ger det karaktäristiska "darret" på bromspedalen.

På moderna ESP-system (Elektroniskt StabilitetsProgram) finns ytterligare två sensorer som registrerar hjulens riktning i förhållande till rattutslaget samt ett gyro som övervakar bilens rörelser i sidled.

Systemet inverkar när sensorerna skickar motstridiga uppgifter. Då bromsas (medelst ABS-systemet) det/de hjul som krävs för att häva sladden. Även motorkraften stryps för att förhindra hjulspinn. I de flesta fallen har systemet inverkat långt innan föraren ens uppfattat den begynnande sladden.

Effektivitet

På de flesta asfaltsvägar, i vått såväl som torrt väder ger ABS en kortare bromssträcka. En van förare kan uppnå samma resultat i en bil utan ABS genom att efterlikna "ABS-funktionen" (dvs. pumpa med bromspedalen). I kritiska lägen där maximal broms och styrförmåga krävs torde dock även den mest skickliga föraren ha större chanser att undvika en kollision i en bil utrustad med ABS.

Vid behov, är den teknik som rekommenderas att med ett bestämt hårt tryck på pedalen få ner farten samt, vid läge, styra undan hindret. I en bil med ABS är chanserna att undvika sladd och kollision betydligt bättre än utan.

På grus och snö tenderar ABS-systemet att ge en längre bromssträcka. På dessa underlag är låsta hjul gynnsamt då de "gräver ner sig" och stannar fordonet snabbare. ABS förhindrar detta faktum men för att förena fördelarna med helt låsta hjul i vissa lägen har kompensationer i ABS-systemet gjorts för just detta och tillåter hjulen att låsa kortare perioder.

Den finska biltidningen Tekniikan Maailma genomförde ett bromstest med en VW Golf V utrustad med odubbade Continental ContiVikingContact 3-däck.

Bromssträcka från 80-0 km/h:

	Låsta hjul	ABS
Torrt underlag	45 m	32 m
Snö	53 m	64 m
Is	255 m	404 m

Vid en häftig inbromsning med ABS pulserar bromspedalen på äldre bilar kraftigt. Många förare upplever sällan eller aldrig en sådan hård inbromsning och ett betydande antal bryr sig heller inte om att läsa om ABS-systemets funktion i bilens instruktionsbok. Inte förrän i ett kritiskt läge då föraren tvingas till en häftig inbromsning blir detta känt. Pedal-darret, som är helt naturligt blir en felaktig indikation till föraren att lätta på trycket på pedalen och, följaktligen förlängs bromssträckan. På grund av detta faktum har vissa tillverkare utvecklat bromskraftsförstärkning som känner av om föraren försöker sig på ett tvärt stopp. Bromskraften bibehålls då till ett maximum även om föraren reagerar med att släppa på trycket på grund av förvirringen som "pedal-darret" ger.

Se även

• Bromssystem
• Broms

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia