Långängen, Lidingö

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Långängens gård. Värdshusets huvudbyggnad.

Flygelbyggnaden vid Långängens gård som används som bostad.

Ängarna vid Långängen. Vy mot öster.

Långängen är en stadsdel på Lidingö, Lidingö kommun, Stockholms län.

Den består huvudsakligen av ett friluftsområde med stora ängsmarker och promenadstigar som ingår i Långängen-Elfviks naturreservat. Området har ett 70-tal invånare.

Historia

Området Långängen är uppkallad efter Långängens gård som ligger mitt i området i närheten av Stockby. Gården eller det torp som ursprungligen fanns på platsen, omnämns första gången i skrift på 1300-talet då den en tid ägdes av den Heliga Birgittas son, Birger Ulfsson, som var nära bekant med Bo Jonsson (Grip) som under en period mellan 1376-1381 hade förvärvat samtliga lantegendomar på Lidingö. Nuvarande gård byggdes på 1770-talet i en byggnadsstil som var typisk för 1700-talets prästgårdar och större boställen. Gården innehades från cirka 1774-1775 av knappmakareåldermannen Mathias Revaldt som köpte den av assessorn Gustav Printzell, som i sin tur köpt den i samband med att Banér sålde ut alla Lidingös gårdar med början 1774. Till gården hörde en flygelbyggnad, förrådsbodar, stall, ladugård och loge.

Långängens gård, som köptes av Lidingö stad 1947 och idag arrenderas ut som värdshus, har haft många ägare genom åren. En av de mer framstående lidingöborna på 1800-talet, Janne Zetterberg (1810-1878), ägde gården på 1850-talet. Hans efterlevande släktingar ägde gården ända fram till 1947. Zetterberg som var en nära bekant med Wilhelm von Braun (1813-1860), hyrde ut ett rum på vindsplanet till Braun under åren 1851-1855. Braun var en flitig författare i många genrer. Merparten av den poesi som Braun skrev lär vara författad på Långängens gård, däribland dikten "Stark i sin oskuld" som publicerades i hans sin poetiska kalender Herr Börje, tryckt 1851 och som inspirerade Alice Tegnér att skriva visan Mors lilla Olle där dikten användes fast i något bearbetad form för att passa in en visa.

På 1870-talet användes Långängens gård som fattigstuga och på 1890-talet som småskola. Fram mot 1930-talet utnyttjades byggnaderna av en gymnastikförening som kallade gården "Gymnosgården".

I närheten av Långängens gård på en åkerholme finns en mindre runhäll (35 x 35 cm)^[1] som har klassats som sentida men som inte har undersökts i detalj och som heller inte har försetts med ett fornminnesmärke.

Den stora ängsmarken i anslutning till Långängens gård användes fram mot 1950-talet för hö (vallfoder) och som betesmark för nötboskap. Ängarna har bevarats som dom såg ut på 1950-talet när marken tillhörde ett aktivt lantbruk och används idag tidvis som betesmark för en privatägd fårhjord som använder fåren för träning av vallhundar.

Värdshuset Långängens gård

Långängens gård är sen lång tid tillbaka utarrenderad som café och värdhus med namnet Långängens gård.

Övrigt

Lidingöloppets 30 km bana går förbi Långängens gård och vidare österut upp på Killingebergets topp. Området utgör ett populärt område för långpromenader och vintertid ett populärt område för längdsskidåkning genom de stora öppna fälten.

Referenser

• Eric och Nils Forsgren, Lidingö - Människor och miljöer, 1995. ISBN 91-630-3812-9

Fotnoter

1. ↑ Referens: RAÄ, Lidingö 31:1.

Externa länkar

• Lånängens värdshus och café, webbplats