Från Rilpedia

Kvänland, ibland Kvenland, fornhistoriskt land i nuvarande Sverige och Finland där kväner levde. Brukar identifieras med området runt Bottenviken i Norrbottens län och finska Österbotten. Ordets ursprungliga betydelse är oklar, men anses ha samband med det finska ordet Kainuu, som nu används för både Kalix och Kajanaland. Vissa forskare vill också se ett samband med ortnamnet Kaland (på sydöstra västkusten, vilket t.ex. Matti Klinge gör), och därmed anse att Kvänland först var ett ord för hela det stora, då outforskade området nordost om (och således kanske inklusive) Satakunda.

Den första mycket precisa definitionen på Kvänland får man först i en rapport från 1742-1745 där Kvänland definieras som området öster och väster om Torne älv och norröver där befolkningen talar östfinska och kallas för kväner: "Qvaenland kaldes her den District i Sverrig, 2,25 Miil Östen, og 2,25 Miile Vesten for Torne stad, strekkende sig op efter Torne- og andra Elve i Nordnordvest en 40 Miile ad de Norske Grendser.---de övriga 10 mil o- dyrkelig Land innehavs av Lappar, som man her i Landet kallar de Svenske Östlapper; Bonder og Brugsfolk boe langs efter Elvene, hvoraf detta Qvaenland ere mangfoldige og store ". På ett annat ställe nämns: Qvaenland, (som er et Landskab strekkende sig 8 Miile fra Tornestad i Nord...).

Området för 1745 års Kvänland sammanfaller i de södra delarna med utbredningen av språkvarieteten torneälvdalsfinska, dvs områdena öster och väster om gränsälvarna mellan Sverige och Finland. På den svenska sidan om gränsälven sammanfaller området således med utbredningen av meänkieli.

Källa

Peter Schnitler. GRENSEEKSAMINASJONSPROTOKOLLER 1742-1745. Band I-III. Sammanställt av J. Qvigstad, K. B. Wiklund, Lars Ivar Hansen och Tom Schmidt. Oslo 1929, 1962, 1985.