Från Rilpedia

Kurt Hubert Franz, född 17 januari 1914 i Düsseldorf, Tyskland, död 4 juli 1998 i Wuppertal, Tyskland, var en tysk SS-officer; SS-Untersturmführer (1943). Han var förintelselägret Treblinkas tredje och siste kommendant.

Innehåll 1 Tidig karriär 2 Aktion T4 3 Operation Reinhard 4 Arrestering och rättegång 5 Källor 5.1 Fotnoter 6 Litteratur 7 Externa länkar

Tidig karriär

Kurt Franz var son till en köpman i Düsseldorf. 1929 började han som kockelev vid en av stadens restauranger. 1932 anmälde han sig till ett läger för arbetstjänst i Ratingen, anordnat av den paramilitära frikåren ”Stahlhelm, Bund der Frontsoldaten”. 1934 kom han till Lager Bad Honnef där han befordrades till Truppführer. Mellan 1935 och 1937 gjorde Franz sin militärtjänstgöring, vilken han lämnade med tjänstegraden Oberkanonier. Han hade under denna tid även tjänstgjort som kock.

I slutet av 1937 inträdde Franz i SS-Totenkopfverbände och dess 3:e SS-Totenkopfstandarte ”Thüringen”. Mellan 1938 och 1941 steg han i graderna från SS-Sturmmann till SS-Scharführer. Under dessa år arbetade han emellanåt som vakt i koncentrationslägret Buchenwald, beläget i närheten av staden Weimar.

Aktion T4

1939 kallades Franz till tjänst hos rikshälsoministern Leonardo Conti i Berlin. Inom kort var han engagerad i Nazitysklands eutanasiprogram, Aktion T4, vilket leddes av Conti. Den 17 oktober 1939 ingick Franz i en delegation, ledd av Viktor Brack, som skulle inspektera sanatoriet Grafeneck som man planerade att bygga om till ”eutanasiinstitut”. Franz var anställd vid instituten Grafeneck, Brandenburg, Hartheim och Sonnenstein där hans huvudsakliga syssla var kock.

Efter starka protester från bland annat den protestantiska kyrkan upphörde man i augusti 1941 momentant med mordverksamheten inom Aktion T4. Verksamheten kom dock att till viss del fullföljas genom Aktion 14f13.

Operation Reinhard

Den 20 april 1942 befordrades Franz till SS-Oberscharführer och kallades kort därefter till SS- och polischefen i distriktet Lublin, Odilo Globocnik, som även var chef för Operation Reinhard, nazisternas kodnamn för förintandet av Polens judiska befolkning. Globocnik placerade Franz i förintelselägret Bełżec i sydöstra Polen. I Bełżec var Franz kökschef, men han hade även till uppgift att utbilda ukrainska vakter för tjänst i lägret. Sensommaren 1942 förflyttades Franz till Treblinka där han fick befälet över det ukrainska vaktmanskapet och befordrades till vice kommendant under Franz Stangl.

Franz befordrades till SS-Untersturmführer den 21 juni 1943, och drygt två månader senare, den 27 augusti, utnämndes han till Stangls efterträdare som kommendant för Treblinka. Av lägerfångarna fick Franz smeknamnet ”Lalke” (jiddisch ’docka’), eftersom han ansågs ha ett runt, nästan dockliknande ansikte. Sitt yttre till trots framställs Franz som den värste mördaren och sadisten i Treblinka.^[1] En av de få överlevande från Treblinka, den tjeckiske juden Richard Glazar (1920-1997), vittnar om hur Franz med nackskott brukade avrätta fångar i lägrets s.k. lasarett.^[2]

Mordapparaten i Treblinka upphörde i november 1943, och lägret avvecklades. Därefter sändes Franz till norra Italien för att bekämpa partisaner.

Arrestering och rättegång

I andra världskrigets slutskede greps Franz av amerikanska soldater men lyckades fly. Västtyska myndigheter kom Franz på spåren och kunde i december 1959 arrestera honom. 1964 ställdes Franz och tio andra lägervakter från Treblinka inför rätta åtalade för brott mot mänskligheten. Han dömdes den 3 september 1965 till livstids fängelse som medskyldig till massmord på minst 700 000 människor.^[3] Franz hade egenhändigt mördat minst 139 lägerfångar.

Kurt Franz frisläpptes 1993 på grund av hälsoskäl. Han avled i Wuppertal 1998.

Källor

• Delar av artikeln är översatta från tyskspråkiga Wikipedia den 9 juli 2006
• Arad, Yitzhak, Belzec, Sobibor, Treblinka: the Operation Reinhard Death Camps. Bloomington: Indiana University Press 1999. ISBN 0-253-21305-3
• Sereny, Gitta, Vid avgrunden: från barmhärtighetsmord till folkförintelse. Stockholm: Ordfront 2000. ISBN 91-7324-702-2

Fotnoter

1. ↑ Arad, a.a., s. 189.
2. ↑ Sereny, a.a., s. 217.
3. ↑ Universiteit van Amsterdam: Faculty of Law

Litteratur

• Klee, Ernst, ”Those were the days”: the Holocaust through the eyes of the perpetrators and bystanders. London: Hamish Hamilton 1991. ISBN 0-241-12842-0

Externa länkar

• Domslutet i Treblinkarättegången 1964-1965 (tyska)