Från Rilpedia

Krylbosmällen var en explosion som skedde klockan 05:20 den 19 juli 1941. Ett tyskt tåg lastat med ammunition, med destination Torneå i Finland, exploderade i närheten av järnvägsstationen i Krylbo i Sverige. Explosionen, som började med brand i vagnarna, var omfattande där 24 personer skadades men ingen människa dödades tack vare att ett lokbiträde bogserat bort de brinnande vagnarna från stationsområdet innan de hunnit explodera. Dock krossades många fönsterrutor över hela orten. Flera kratrar uppstod och den största var 2,5 meter djup och 10 meter bred.

Man vet ännu inte (2007) varför vagnarna exploderade. Vissa tror att det var ett sabotage av brittiska agenter, men det finns inga bevis för detta. Björn Fontander anför dock att Malcolm Munthe på gamla dar halvt om halvt medgav sabotaget.^[1]. Malcolm Munthe blev även utvisad från Sverige dagen efter händelsen. Den utredning som gjordes 1941 samt flertalet senare rapporter pekar dock mot att det var en olyckshändelse, med varmgång i ett hjullager alternativt gnistbildning vid bromsning som i sin tur orsakade en brand i de krutsäckar som transporterades. ^[2] Den utredning som gjordes efter explosionen blir helt offentlig först år 2011, 70 år efter händelsen.

Detonationerna hördes i Horndal, 25 kilometer från Krylbo. Ögonvittnen berättade om invånare som sömndruckna och övertygade om att stationsamhället var utsatt för flygbombning tog skydd nedanför älvbranten ^{[källa behövs]}. En ung officer (Bror von Vegesack, sedermera regementschef på 1960-talet) från Dalregementet ledde saneringasarbetet för att omhänderta oexploderade ammuniton som låg utspridd. Först dumpades ammunitionen från den närbelägna järnvägsbron över Dalälven, för att senare köras till Bysjön ungefär två mil öster om Krylbo. Ammunitionen ligger kvar på älvbotten respektive Bysjöns botten. Ammunition och delar från tågvagnarna hittades senare flera kilometer från Krylbo station. Historien berättar om att en engelsman tiden innan katastrofen tältade intill banvallen vid en kollonilott som fortfarande existerar. Engelsmannen lär ha uppgivit att han ägnade sig åt konstnärligt arbete.

Även om fullständiga bevis inte existerar, anses det idag att brittiska Special Operations Executive, SOE, var ansvarigt för sprängningen. SOE hade sin svenska avdelning baserad på brittiska legationen, med biträdande militärattachén Malcolm Munthe som chef. Denne utvisades ur Sverige dagen efter.^[3]

Referenser

1. ↑ Björn Fontander: De onda åren, Stockholm 2006. 
2. ↑ http://epubl.luth.se/1402-1552/2007/109/LTU-DUPP-07109-SE.pdf
3. ↑ Lennart Oldenburg: Under stöveln. Norge 1940-45, Atlantis, Lund 2008, ISBN 978-91-7353-226-6, sid 210-11