Svordom
Från Rilpedia
Svordom (eller vardagligt svärord[1][2])är ett kraftuttryck som ofta, men inte alltid, stammar från slang. Somliga anser att användning av svordomar är fult och helst skall undvikas, medan andra menar att inte är så farligt; att de berikar språket och fyller en viktig funktion som allmänna förstärkningsord. [källa behövs] Överanvändning av svordomar, eller användning i opassande sammanhang, tyds ibland som ett tecken på ett begränsat ordförråd; det behöver det dock inte alls vara. Svordomar används inte sällan som en gruppmarkör eller för att markera samhörighet inom en grupp.
Ord som blir svordomar hämtas vanligen från områden som har viss tabuprägel i den kultur som språkbrukarna lever i. I Sverige är många svordomar exkrementrelaterade ("skit!") eller religiöst grundade ("fan!", "helvete!" och "jävlar!") Bland de religiöst grundade finns kulturella skillnader, till exempel så att man på svenska helst svär vid onda ting som djävulen, men på språk med förankring i den katolska världen gärna vid heliga ting som sakramenten eller Josef och Maria. I Sverige mindre vanligt förekommande är könsrelaterade svordomar (i finlandssvenskan är dock den direkta översättningen av "vittu!", "fittan!" inte ovanlig) eller sexuellt grundade (som engelskans "fuck!").
Ibland hör man förmildrade varianter, såsom "järnspikar!", "sjutton!", "tusan!" eller "nedrans!". Jämför med noaord. Dessa är föråldrade och används sällan på allvar; de används ibland av ungdomar, och då uttalas de med ett ironiskt tonfall. Annars används de oftast av äldre generationer.
Se även
Referenser
- ↑ Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, 1998
- ↑ Svenska Akademiens ordbok, 2000