Avtal
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Ett avtal är en överenskommelse varigenom personer (fysiska eller juridiska) grundar ett rättsförhållande mellan varandra. Vissa, framför allt skriftliga avtal, kan också benämnas kontrakt.
Enligt huvudregeln i den svenska avtalslagen tillkommer ett avtal genom överensstämmande anbud från den ena och accept från den andra parten. Ett avtal omfattar alltså alltid två eller flera parter. Enligt principen om avtalets subjektiva begränsning är dess juridiska verkningar samtidigt begränsade till de personer som är parter i avtalet. Avtalslagens regler för avtalsslut, den s.k. avtalsmekanismen, är dock dispositiva såtillvida att de kan frångås genom anbudet eller accepten, eller genom sedvänja av olika slag (se 1 § 2 st.). Andra sätt att få till stånd ett avtal förekommer därför.
Kontraktsprincipen innebär att ingen part är bunden förrän båda parter har skrivet under ett kontrakt.
Löftesprincipen innebär att parten som avger en viljeförklaring är bunden av den under viss tid.
Onerösa och benefika avtal
Ett avtal kan vara ensidigt eller ömsesidigt förpliktande, beroende på om bara den ena eller båda parterna skall utge något. Ett "ensidigt" avtal – ett något oegentligt begrepp – kallas vanligen för ett benefikt avtal (av latin: bene facere, 'att göra gott'). Ett typiskt benefikt avtal är en gåva. Ett ömsesidigt förpliktande avtal kallas vanligen för oneröst avtal (av latin: onus, 'börda'). De flesta vardagsavtalen är onerösa: vid ett köp, till exempel, skall säljaren utge varan, medan köparen skall utge betalning. Andra indelningar är konsensualavtal och realavtal.
Endast den som har rättshandlingsförmåga kan ingå avtal.
