Från Rilpedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Kontinentalsystemet. (Diskutera)

Kontinentalsystem, det system Napoleon Bonaparte införde 1805 efter förlusten mot Storbritannien vid Trafalgar samma år.

Napoleon förbjöd all import av brittiska varor till Europas fastland. Detta skulle skapa arbetslöshet och oro i Storbritannien och på så sätt skulle Napoleon äntligen kunna besegra engelsmännen.

Den här nya taktiken gick dock inte hem varken hos det egna folket eller hos alla de länder Napoleon lagt under sig.

Ryssland bestäme sig för att trotsa Napoleon och återupptog handeln med Storbritannien, kejsare Bonaparte beslöt sig då för att invadera Ryssland. Sommaren 1812 gick Napoleon tillsammans med sina 600 000 soldater in i Ryssland. Men ryssarna vägrade möta den franska armén, de drog sig istället tillbaka och brände allt de inte kunde ta med sig, så som åkrar, gårdar och städer ("den brända jordens taktik"). Fransmännen intog det folktomma Moskva utan att ha besegrat den ryska armén. Eftersom att fienden inte gick att besegra kunde fransmännen inte göra mycket annat än att tåga den långa vägen tillbaka hem hösten 1812. Men vintern blev hård och bara en bråkdel av den forna franska jättearmén kom tillbaka.

Frankrikes nederlag skapade enighet bland de underkuvade länderna och Napoleon besegrades vid Leipzig 1813, han abdikerade 1814 och erhöll ön Elba, utanför Italiens kust, som eget furstendöme. Året därpå var han dock tillbaka i Frankrike igen och efter att ha jagat iväg den nye kungen Ludvig XVIII utropade han sig återigen till kejsare. Men Napoleon besegrades efter bara några månader vid makten slutgiltigt vid Waterloo av brittiska och preussiska trupper (anledningen till hans fall anser många har att göra med hans hemorrojder som gjorde att han inte kunde sitta till häst utan fick ge order från håll ^{[källa behövs]}, han fick då utgå ifrån rapporter som kunde vara flera minuter gamla och de minuterna visade sig vara mycket kostsamma). Napoleon deporterades 1815 till ön Sankt Helena i Sydatlanten, där han avled 1821 vid 51 års ålder av flera års långsam matförgiftning ^{[källa behövs]}.