Från Rilpedia

Konsumism är ett ord som myntades på 1970-talet för att beteckna västvärldens inställning till att konsumera, att konsumtionen menades göra människan lycklig. Ordet används framför allt i kritik mot fenomenet och mot kapitalismen, och avser även på ett djupare plan att materiella värden råder över andra värden som betraktas som högre (religiösa, kulturella, med mer). Pasolini ansåg att konsumismen var en ny sorts totalitarism. Inom nationalekonomin betyder konsumism teorin att ökad konsumtion är ekonomiskt gynnsam.

Kritik mot konsumism har förekommit sedan lång tid, och framförts av bland andra Franciskus av Assisi. Avståndstagande från konsumism framställs bland annat i påve Johannes Paulus II:s encyklika Centesimus Annus (1991).^[1] Förutom kritik på religiös grund, finns en antikonsumistisk rörelse från marxistiskt håll. Pier Paolo Pasolini och hans anhängare spred ordet konsumismen för det förhållandet de menar föreligger i västvärlden, där sociala levnadsformer och kulturer ersatts av masskulturen i det globaliserade samhället. I detta konsumistiska samhälle, menar Pasolini, har föreställningen om frihet omformats till plikten att konsumera. Erich Fromm har påstått att konsumismen beror på en generell livsleda, där konsumtionen används kompensatoriskt. Kritiker av konsumismen vänder sig som regel emot materialismen som konsumismen står för. Ett slag av kritik mot konsumismen, vänder sig särskilt emot lyxkomsumtion. Beroende på varifrån kritiken mot konsumismen kommer, förordas vanligen antingen religiös asketism eller hedonism i stället för konsumism.

Referenser

1. ↑ Charles Murphy, Unites States Conference of Catholic Bishops, "The Good Life from a Catholic Perspective: The Challenge of Consumption", sidan läst 11 oktober 2008