Konkubinat
Från Rilpedia
Konkubinat (latin: concubinalus) är sammanlevnad mellan två personer av olika kön utan egentligt äktenskap, alltså en rent sexuell förbindelse på oviss tid. Hos de gamla romarna under kejsartiden var konkubinat en under vissa villkor (såsom att båda parterna skulle vara ogifta) av rätten erkänd förening, fastän av lägre rang än det egentliga äktenskapet och inte medförande dettas medborgerliga rättigheter för kvinnan och barnen.
Konkubinat i den muslimska världen
Det finns en lång tradition av konkubiner i islams historia. Koranen behandlar slaveri i flera suror och det är tillåtet för en man att hålla kvinnliga slavar som konkubiner. Tillåtandet av konkubiner kunde även rättfärdigas genom att följa Profeten Muhammeds exempel, då han hade en kvinnlig slav som konkubin. Denna konkubin, Mariyya, födde hans barn och senare blev hon frigiven. Redan på 700-talet hävdade juristen al-Shafi'i att antalet tillåtna konkubiner är obegränsat, till skillnad från antalet fruar. Detta eftersom Gud inte har uttryckt någon gräns för antalet konkubiner. Denna syn på konkubiner var framträdande i muslimsk juridisk tradition fram till 1700-talet. Vilka sexuella relationer som är tillåtna baseras alltså inte enbart på giftermål, utan snarare på milk, vilket kan översättas till dominans, kontroll eller ägarskap. Den kvinna som en man har kontroll eller ägarskap över får han ha sex med. Milk al-yamin betecknar, utanför Koranen, slaveri och innebär möjlighet till tillåten sexuell förbindelse. Ett ofta använt ord för konkubin är suriyya. Principen om milk innebar att det var förbjudet att ha sex med en kvinnlig slav som man inte ägde själv. En annan skillnad mellan fria individers sexuella relationer och relationerna med slavar, var att en slav som begick äktenskapsbrott, zina, med en fri person, fick hälften så många piskrapp som den frie, som även kunde bli stenad. Ägare fick inte heller prostituera kvinnliga slavar mot deras vilja.
Traditionen med slavkonkubiner uppstod inte med islam, utan var vanlig i flera antika kulturer, där slaveri var en accepterad del av samhället. Den muslimska synen på konkubinat har dock vissa kännetecken som är speciellt just för det muslimska hållandet av kvinnliga slavar för sex. I den förislamska arabvärlden var slaveri vanligt, och traditionen med att ha sex med kvinnliga slavar har sitt ursprung i områdets traditioner för slavhållning. I den tidiga muslimska gemenskapen var det knappast vanligt med stora konkubinat, men konkubiner fanns. I takt med islams utbredning under 700- och 800-talen ökade den muslimska elitens rikedomar och det uppstod en praktisk möjlighet att skapa harem med upp emot hundratals kvinnor. Detta var accepterat i det muslimska samhället, även om det inte var praksis bland den vanliga befolkningen. En man kunde ha sex med alla kvinnliga slavar, skillnaden mellan en konkubin och en annan kvinnlig slav var därför informell. Konkubinen hade dock vanligtvis vissa speciella privilegier i form av exempelvis bättre mat och färre hushållsysslor, samtidigt som hon begränsades genom fler inskränkningar som syftade till att hålla henne sexuellt tillgänglig endast för sin ägare. Det fanns dock en viss formell skillnad om kvinnan blivit gravid, en slavkvinna som fått barn med sin herre kallades umm walad (”mor till ett barn”), och hade då rätt till en viss form av skydd, då hon inte längre kunde bli såld och automatiskt blev frigiven vid herrens död. Detta står inte i Koranen, men följer Profeten Muhammeds exempel rörande konkubinen Mariyya. När en slavkvinna giftes bort till en man, blev de barn hon fick med denna man egendom tillhörande moderns ägare. Om ägaren istället själv tog henne som konkubin, blev deras gemensamma barn fria.
Denna syn på konkubinförhållande utgår från slaveri, och även om Koranen förutsätter att slaveri finns och inte förbjuder det, uppmuntras ändå till att frige slavar, speciellt de som är muslimer och de som gör goda gärningar. Trots att den absoluta majoriteten av nutidens muslimer inte uppfattar slaveri som en del av islam, var de flesta muslimska tänkare under medeltiden och tidigare överens om att en man hade rätt att ta sig så många konkubiner som han ville utan att detta var en synd. Intressant i det sammanhanget är att det var bättre att ta sig en ofri kvinna som konkubin, än att ha sex med en frivillig kvinna som man inte var gift med eller att masturbera, vilket var synder. Den muslimska, feministiska författaren Kecia Ali menar att traditionen med att hålla kvinnliga slavar för sex påverkade den tidigare etiken och lagstiftningen kring sex och giftermål i den muslimska världen. Detta syns i att slavkvinnor och fruar nämns i liknande ordalag, och båda diskuteras som underlägsna mannen. Mannens rätt till kvinnans sexualitet var traditionellt sett därför inte baserad på hennes eget medgivande, utan på hans dominans över kvinnorna. Ali menar även att frågan om slavkonkubiner idag är orättfärdigt mycket förbisedd i den muslimska diskussionen.ok
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
