Hartebeest
Från Rilpedia
| ?Hartebeest Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning: | Idisslare Ruminantia |
| Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj: | Alcelaphinae |
| Släkte: | Alcelaphus |
| Art: | Hartebeest A. buselaphus |
|
|
|
| §Alcelaphus buselaphus Auktor: Pallas, 1766 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hartebeest eller koantilop (Alcelaphus buselaphus) hör till de större, kraftigt byggda antiloperna. Namnet kommer från språket Afrikaans och betyder "segt djur".
Innehåll |
Kännetecken
Hartebeeste utmärker sig genom att kroppen sluttar från den oformligt höga bogen ned emot länden och att huvudet är starkt förlängt, samt med de i form av en lyra vridna hornen. Hornen finns hos båda könen. Denna antilop är ungefär 2 meter lång och 130 centimeter hög. Vikten kan nå 200 kilogram. Kroppsfärgen är ljust rödbrun och pannan mörkbrun. Två svarta band går på fram- och bakbenen. Horn förekommer hos bägge kön. Hornen har en gemensam bas och påminner i utseende om en lyra.
Utbredning och habitat
Hartebeesten förekom tidigare på savanner över hela Afrika men idag finns bara några områden med populationer kvar. I Europas djurparker lyckades några djur att fortplantat sig. Arten saknas bara i de allra sydöstligaste delar av Afrika där den ersättas av den närbesläktade arten Lichtensteins hartebeest (Alcelaphus lichtensteinii).
Levnadssätt
Koantilopen är aktiv på dagen och lever i flockar. Trots att främre- och bakre extremiteter har olika längd kan den under flykten springa med upp till 80 km/t. Som hos flera andra antiloper är flockarna uppdelad efter kön. Honor och deras ungdjur lever i flockar med i genomsnitt 300 individer. Ibland är flockarna mycket större, särskild i Serengeti nationalparken där det finns 18 000 hartebeest. Andra grupper med omkring 100 individer bildas av unga hannar. När hannarna är fyra år gamla lever de ensam och etablerar ett revir där de tar kontroll över alla honor. Åtta år gamla hannar mister sitt territorium på grund av svaghet och undviker efteråt kontakt med andra koantiloper. Livslängden går ibland upp till 20 år men de flesta dör innan de blev tio år gamla.
Födan utgörs huvudsakligen av gräs men de äter även örter och blad från buskar. Om möjlig dricker de regelbunden men de kan utstå längre tider utan vatten.
Underarter
Alcelaphus buselaphus caama
Denna underart lever i södra Afrika och är geografisk skild från de andra underarterna. Den har en kännetecknande rödbrun pälsfärg. Dessutom finns svarta teckningar i ansiktet och vid benen. Underarten var nästan utrotad men efter inrättningen av olika nationalparker har den återhämtad sig. Wilson & Reeder (2005) listar den sydafrikanska koantilopen som självständig art, Alcelaphus caama.
Nordliga underarter
Flera av dessa underarter listades tidigare som självständiga arter:
- A. b. buselaphus, underarten levde norr om Sahara i Marocko och Egypten. Den dog ut under 1920-talet på grund av intensiv jakt.
- A. b. major, i västafrikanska savanner.
- A. b. tora, förekommer i Etiopien och Eritrea och listas av IUCN som stark hotad.
- A. b. swaynei, lever i Somalia och i angränsande regioner av Etiopien, listas likaså som stark hotad.
- A. b. lelwel, i Tchad, Kongo och Uganda.
- A. b. cokii, förekommer i Kenya och Tanzania. Underarten har den största populationen.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 7 oktober 2008.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Antiloper (Kamal), 1904–1926 (Not).
Noter
- ↑ Alcelaphus buselaphus på IUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group (2008), besökt 22 november 2008.
Tryckta källor
- Chris & Tilde Stuart: Field Guide to the Larger Mammals of Afrika. Struik, 2000, ISBN 1868725340
- Jean Dorst und Pierre Dandelot: Säugetiere Afrikas, Paul Parey Verlag, 1970. ISBN 3-490-01018-3
- Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (utgivare): Mammal Species of the World. 3 upplaga. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Hartebeest
