Från Rilpedia

Klippare var förr beteckningen för en mindre, livlig och snabb hästtyp. I Sverie var den i allmänhet av lantras det vill säga en duglig, robust häst med osäker härstamning och med en höjd som motsvarade dagens ponnyer. Benämningen klippare på en liten pigg och snabb häst var också känd i många länder i Europa (engelska clipper, tyska klepper). Namnet Klippare härstammade från latinets clipperus, att klappra, och hänvisade till det klapprande ljud som uppstod när hästen travade snabbt på hård väg.

På indelningsverkets tid i Sverige var en del rusthållares åligganden att hålla ryttarhäst, helst valack eller hingst, minst 4 och högst 20 år gammal och med vissa angivna mått. Klippare har använts inom den svenska krigsförvaltningen för att beteckna en häst som kunde vara en ersättningshäst för en rusthållares nummerhäst då denna för tillfället var obrukbar eller då ingen annan häst fanns att tillgå. Klipparen behövde då inte fylla det för nummerhäst föreskrivna måttet. En sådan häst fick i fredstid inte användas i arbete utan skulle stå på stall och ridas ett par gånger per vecka. På grund av kostnaderna och svårigheten att anskaffa stora hästar bestod de svenska arméhästarna till stor del av klippare.

Karl XI's legendariska häst Brandklipparen var en typisk Klippare.

Källor

• Nordisk familjebok (Ugglan)
• Riksarkivets / Indelningskommissionens arkiv
• Länskungörelserna från landshövdingen (se exempelvis http://www.ukforsk.se/landshov/landshov.pdf)
• nordiskridhäst.se