Klarspråksarbete
Från Rilpedia
Klarspråksarbete, språkvårdsarbete som är till för att utveckla texter från svenska myndigheter. Språkrådet definierar klarspråk som ”Klarspråk är begripliga texter i allmänhet och myndighetstexter i synnerhet, skrivna på ett vårdat, enkelt och mottagaranpassat språk.”
Språkrådet har uppdraget att stödja och inspirera klarspråksarbetet hos svenska myndigheter och andra offentliga organ. Språkrådet ser klarspråksarbete som en fråga om kvalitet i kommunikationen med medborgarna, men också en fråga om demokrati och en fråga om effektivitet i myndighetsarbetet genom att texterna blir lättare att förstå.
Innehåll |
Arbetet med klarspråk
Flera myndigheter, bland annat Regeringskansliet, Socialstyrelsen och Försäkringskassan arbetar aktivt med klarspråksarbete. Svenska myndigheter har arbetat med språkvård åtminstone sedan 1967, då Statsrådsberedningen gav ut Riktlinjer för lagspråk. ”Klarspråk” i den betydelse som denna artikel använder är dock av senare datum.
Klarspråksarbetet bör bedrivas som ett förändringsarbete med ett brett deltagande och förankring hos ledningen. Utbildningar och utvärdering av befintliga texter ger en grund för fortsatt arbete. Myndigheten uppdaterar också sina mallar och skrivregler, eller tar fram nya om de saknas. Interna klarspråkshandläggare eller externa konsulter kan delta i arbetet.
Råd i det praktiska arbetet med texter
Språkrådet ger följande råd på sin hemsida och i boken Klarspråksarbete lönar sig:
- Börja med att göra klart för vem som är den viktigaste mottagaren för texten och vad syftet är med texten. Texten skall anpassas till mottagaren och till syftet.
- Välj en lagom personlig ton. Ordet ”du” kan numera användas också i myndighetsbeslut.
- Välj relevant innehåll. Stryk sådant som inte behövs. Denna punkt hänger samman med syftet och mottagaren. Information som mottagaren inte skall använda till något gör det ofta svårare att hitta det som är viktigt.
- Disponera texten på ett logiskt sätt. Börja med det som är viktigast och det som är mest intressant för läsaren.
- Använd begripliga ord och förklara nödvändiga facktermer. Undvik kanslisvenska och ålderdomliga ord och ersätt dem med moderna motsvarigheter (skriv betala i stället för erlägga betalning etc.). Svarta listan från Statsrådsberedningen innehåller föråldrade ord och uttryck och exempel på vad de kan ersättas med.
- Undvik långa och invecklade meningar. Skriv också meningarna i aktiv form, till exempel ”Försäkringskassan har beviljat bidrag” och inte ”bidrag har beviljats”. ”Befolka” språket så att det blir tydligt vem som gör vad.
- Skriv informativa rubriker.
- Sammanfatta det viktigaste när texten är lång. En sammanfattning i början gör att läsaren kan avgöra om texten är relevant. Den fungerar också som en introduktion som gör det lättare att förstå texten medan man läser.
- Välj en genomtänkt grafisk formgivning. Lagom radavstånd och ojämn högerkant gör texten lättare att läsa. Kursiv text och versaler fungerar i rubriker men i löptext är de svåra att läsa. Text som är uppdelad i stycken är lättare att läsa än text i ett enda block.
