Klara Johanson

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Klara Elisabeth Johanson, född den 6 oktober 1875 i Halmstad, död den 8 oktober 1948 i Stockholm, litteraturkritiker och essäist. Skrev även under pseudonymen Huck Leber.

Innehåll

Biografi

Johanson föddes i Halmstad som dotter till skräddaren Alexander Johanson och hustrun Anna Christina. Om sin uppväxt på Storgatan 41 har hon återvänt flera gånger, bland annat genom artiklar i Föreningen Gamla Halmstads årsbok.[1]

Hon var den första kvinnan att ta mogenhetsexamen i Halmstad 1894 och därefter började Johanson studera vid Uppsala universitet där hon tog en filosofie kandidat-examen 1897. Under åren i Uppsala var hon medlem av Göteborgs nation och skrev studentspex. Hon var medlem i Kvinnliga studentföreningen där hon träffade Lydia Wahlström, senare aktiv i rösträttsrörelsen, vars vänskap kom att betyda mycket för Johanson.[2]

Efter examen blev hon först anställd vid Krigsarkivet men från 1899 arbetade hon som redaktionssekreterare och litteraturkritiker i Fredrika-Bremer-förbundets tidning Dagny. Jämsides var hon litteraturkritiker och krönikör i dagstidningen Stockholms Dagblad där hon stannade till 1912. Hon var en stor beundrare av Goethe; hans Den unge Werthers lidanden ansåg hon vara "romanernas roman". Andra författare som Johanson satte högt var Emily Dickinson och Søren Kierkegaard.[3]

Hon översatte lyrik av Byron och de Musset men som översättare är hon kanske främst känd genom översätttningen av den schweiziske poeten Henri Frédéric Amiels En drömmares dagbok. Under pseudonymen Huck Leber samlade hon historier från Halmstad och Uppsalas studentvärld i boken Oskuld och arsenik (1901). 1907 väckte hennes publicering av en nyligen bortgången prostituerads dagbok, Den undre verlden. En lifshistoria stor debatt i pressen.[4]

1912 flyttade Johanson ihop med Ellen Kleman redaktör för Dagny, och hennes syster Anna Kleman och en tjänarinna, till en lägenhet på Valhallavägen 59 i Stockholm. 1923 bytte de lägenhet till Valhallavägen 80, men Ellens syster flyttade sedan till annan adress något år efter. 1937 flyttade Ellen och Klara till Kungsholmen, Drottningholmsvägen 76.

Mellan 1915 och 1920 utgav de en samling av Fredrika Bremers brev i fyra band med en omfattande kommentar.[5] När tidskriften Tidevarvet började publiceras bidrog Johanson med artiklar i aktuella politiska och sociala frågor.

Efter Ellen Klemans bortgång 1943 tvingades Johanson att lämna lägenheten och sin boksamling på Valhallavägen utfattig men genom Blomsterfondens försorg fick hon en liten lägenhet på Rödabergsgatan i Vasastan, där hon avled 1948.[6]

I Halmstad är hon hedrad med namnet på ett gymnasium Klaragymnasiet och Klarasalen på Biblioteket i Halmstad, där det även finns en bronsstaty på henne.

Publicerat

Få litteraturkritiker har varit så produktiva som Klara Johanson. Hon lät publicera två essäsamlingar, ”Det speglade livet” och ”Det rika stärbhuset”. Senare kom böckerna ”Brev”, ”K.J. själv” och ”Kritik”. Alla hennes böcker utgivna med hennes egna namn har Norre Port på framsidans omslag. Som hon själv sa: ”Skulle jag koncentrera Halmstad i en representativ bild, så valde jag varken flod eller havsbukt eller slott eller kyrka: endast Norreport gav sig som den träffande symbolen.”

  • "Oskuld och arsenik" 1901 under pseudonymen "Huck Leber"
  • "Ligapojken Eros" under pseudonymen "Huck Leber"
  • ”Det speglade livet” 1926 essäsamling om memoarer från bokrummet
  • ”Det rika stärbhuset” 1946 essäsamling om bl.a. Goethe, Lessing, B. Croce, och Kierkegaard. >

Senare gav också ut:

  • ”K.J. själv” 1952 Om bl.a. Fragment ur ett liv, Amiel och Fredrika, En recensents baktankar.
  • ”Brev” 1953
  • ”Kritik” 1957
  • "Sigrid Fridman och andra konstnärer - en krigskrönika" 1948

Externa länkar

Referenser

Tryckta källor

Fotnoter

  1. Knutson (2004)
  2. Knutson (2004)
  3. Knutson (2004)
  4. Landquist
  5. Landquist
  6. Knutson (2004)
Personliga verktyg