Kiliasm
Från Rilpedia
Kiliasm (Chiliasm, av gr. chi'lioi, "tusen"), eller millenarism, läran om det tusenåriga riket. All kiliasms gemensamma grundtanke är föreställningen om ett på jorden inträdande förberedande fulländningstillstånd genom omedelbart ingripande av den upphöjde Kristus.
Olika uppfattningar kan sedan förekomma med avseende på detta jordisk-himmelska rikes begynnelsetid, varaktighet samt graden av dess fulländning i förhållande till det definitiva himmelska gudsriket. Kiliasmen uppträder än i mildare former, i betydelsen av en sista seger- och blomstringstid för församlingen, än med mer utpräglat övernaturliga drag, huvudsakligen med stöd av Uppb. 20.
I kiliasmens historia kan man urskilja tre perioder. Under de första århundradena efter Kristus utgjorde den en huvudbeståndsdel av den kristna tron, tills småningom stora omvälvningar i stämnings- och tankelivet drev den bort från det kyrkligt legitimerade till det heretiska området. Av reformationens ledande män avvisades kiliasmen, men vann istället så mycket större betydelse för de s.k. svärmarriktningarna. Slutligen har den sedan mitten av 1700-talet, främst genom pietismens förmedling, upplevt en renässans och i olika former vunnit betydelse för vida kretsar. Idag omfattas den av de flesta väckelsekristna rörelser.
Se tusenårsriket för en mer utförlig beskrivning.
Kiliast, anhängare av kiliasmen.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
