Från Rilpedia

Khubilai khan (mongoliska: Chubilai; kinesiska: 忽必烈, pinyin Hūbìliè) var grundläggaren av den mongoliska Yuandynastin i Kina, född omkring 1215, död 1294. Han var andre son till Djingis khans fjärde son, Tolui.

Kublai khan var på 1250-talet ståthållare i norra Kina åt sin äldre broder Möngke, och blev efter Möngkes död 1259 mongolernas kaghan ("storkhan"), och hans övervälde räckte då ända till Ryssland och Persien i väster. Kublai grundlade 1264-1267 ett nytt residens i Jenking (nuvarande Peking, på mongoliska Khanbaliq (äldre transkribering Kanbaluk), "khanens stad", av Marco Polo uppfattat som Cumbuluk). Hans sommarhuvudstad, Xanadu, blev mytomspunnet för sin prakt.

Det kinesiska riket erövrades från söder och Kublai störtade där dynastin Song; men hans försök att från Korea göra sig till herre över Japan (de mongoliska invasionerna av Japan), och hans angrepp på Java och Vietnam misslyckades. Han förde även krig i Burma och Tonkin och underlade sig Tibet. I Kina höll han ett glänsande hov, vid vilket Marco Polo vistades 1275-1292, och vårdade sig såväl om handel, näringar och samfärdsel som om den lärda odlingen. Från påven begärde Kublai i början av sin regering europeiska missionärer, men övergick sedan till buddhismen.

Kublai khan byggde 1272 Trumtornet i Peking. Detta restaurerades dock under Ming och fick då sitt nuvarande utseende. Kublai khan grundade även Konfuciustemplet i Peking som senare byggdes upp av Kublai khans sonson. Då tillkom även den Kejserliga akademin.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).