Kemisk bindning
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
| Bindning | Ämne | Eb [kJ/mol] | Eb [eV/atom] |
|---|---|---|---|
| Jon- | NaCl | 640 | 3,3 |
| MgO | 1000 | 5,2 | |
| Kovalent | Si | 450 | 4,7 |
| C (diamant) | 713 | 7,4 | |
| Metall- | Hg | 68 | 0,7 |
| Al | 324 | 3,4 | |
| Fe | 406 | 4,2 | |
| W | 849 | 8,8 | |
| van der Waals- | Ar | 7,7 | 0,08 |
| Cl2 | 31 | 0,32 | |
| Väte- | NH3 | 35 | 0,36 |
| H2O | 51 | 0,52 |
Kemisk bindning är det fenomen som håller ihop atomer, joner och molekyler med varandra. Kovalent bindning, en typ av kemisk bindning, är också ansvarig för att molekyler och sammansatta joner håller ihop inbördes. Den starkaste bindningstypen är jonbindning som existerar främst mellan en metall och en ickemetall. Övriga bindningstyper är kovalent bindning, metallbindning, van der Waals-bindning samt vätebindning.
Referenser
- ↑ Callister, William: Materials Science and Engineering - An Introduction, John Wiley & Sons, USA 1997, sid. 21.
