Från Rilpedia

Bror Karl Langenskiöld, född 26 januari 1857 i Pau, Frankrike, död 30 juni 1925 i Djursholm, var en finsk-svensk friherre, bankman, riksdagsman, och nationalekonom.

Langenskiöld deltog i bankkommittén 1900 som beslutade att Riksbanken skulle bli rikets centralbank och utge sedlar. Han var riksbankschef (bankofullmäktig) 1901-1912.

Biografi

Karl Langenskiölds släkt kommer från Borgå, där förfadern Henrik Påvelsson hade ett frälsehemman på 1600-talet. Släkten immatrikulerades på Finlands riddarhus 1818. Karls far Carl Fabian Langenskiöld var senator och upphöjdes till friherre. Karl var dennes yngste son med Maria Magdalena af Björksten, föddes i Pau, men växte upp i Finland och hade finskt medborgarskap.

Han tog fil.mag. 1877 vid universitetet i Helsingfors, och jur.utr.kand. 1881. 1882 var han borgarståndets sekreterare under lantdagen i Helsingfors, och hade tjänst i Sankt Petersburg på statsekretariatet. 1886 doktorerade han i nationalekonomi i Helsingfors, och blev docent samma år. Efter att ha undervisat vid universitetet, lämnade han den akademiska världen 1890 då han blev vd för Nordiska aktiebanken i Viborg. Han blev snart ett känt namn, och kallades till Stockholm och Skandinaviska banken, där han 1895 blev vd och blev samtidigt svensk medborgare.

1900 ingick han i en statlig kommitté som skulle teckna upp strategin för att omvandla Sveriges riksbank till en modern centralbank, och ta monopol på att ge ut sedlar. I detta arbete gjorde sig Langenskiöld sig mycket uppskattad, och valdes av Sveriges riksdag till bankofullmäktig 1901.

Vid finanskrisen 1907 gjode Langenskiöld en stor insats för att rädda de svenska finanserna. I samband med detta omformade han banken till ett mera självständigt ämbetsmannaverk, med ökat oberoende från riksdagen. 1912 försökte han driva igenom att alla högre poster skulle tillsättas på meriter, men förslaget gick inte igenom i riksdagen, varmed han avgick som bankofullmäktig. Under åren 1916-1919 var han ledamot av första kammaren, och var därtill under många år ledamot av stadsfullmäktige i Stockholm, samt i flera bolagsstyrelser.

Han deltog därefter i förberedelserna för grundandet av Riksräkenskapsverket,och i flera andra statliga kommittéer. 1912 blev han invald i Kungliga Vetenskapsakademien, och utsågs till dess preses 1922.

Langenskiöld gjorde vidare betydelsefulla donationer, bland annat Karl Langenskiölds minnesfond, samt till Finlands kamp för självständighet, Åbo akademi, och till den frivilliga försvarsutbildningen.

1893 gifte han sig med Alba Maria Ekman, med vilken han bland annat fick sonen konsthistorikern professor Eric Langenskiöld.

Källor

• Svenska män och kvinnor, del 4