Kappatal
Från Rilpedia
Kappatal är ett mått på kvarvarande lignin i pappersmassa som erhålles som resultat av en standardiserad analysmetod.
Lignin ger upphov till brun- eller gulfärgning av massa och önskas avlägsnas (eller modifieras) i samband med blekning av pappersmassa. Kappatalet blir därmed också ett mått på massans blekbarhet och kappatalet blir styrande för den mängd blekkemikalier som behöver tillföras i blekeriet.
Kappatalet för kemiska pappersmassor ligger i området från ca 1 till ca 100 (normalt 5-70) och bestäms genom att använda kaliumpermanganat för att oxidera ligninet i massan. Kappatalet bestäms av det antal milliliter (ml) av en kaliumpermanganatlösning vid 20 mmol/liter som förbrukas av 1 gram torr massa. Utförandet av kappatalsanalysen anges i ISO 302:2004. [1]
Kapptal för massor som ska blekas brukar ligga under 25-30, för säckpappersmassor (för bruna säckar) kan kappatalet ligga mellan 45 och 55, för brun liner till wellpapp kan kapptalet ligga mellan 60-90. Kappalsmetoden fungerar inte vid ligninhalter över ca 15%, varför den enbart tillämpas på kemiska massor.
Kappatalet är, till skillnad från flera andra tidigare tillämpade metoder för ligninbestämning, i det närmaste proportionellt mot kvarvarande ligningmängd. Som uppskattning kan följande relation användas
- Kappatal = k x (ligninhalten i procent)
där k ungefär är lika med 6,57. Konstanten k är dock beroende av processförhållanden och vedslag och nämnda värde måste därför ses som approximativt.
Kappatalsmetoden utvecklades i bland annat Kanada och benämningen kan ses som en slags akronym av Canadian Pulp and Paper Association.
