Från Rilpedia

Kanslihushögern är ett politiskt begrepp i Sverige från 1980-talet. Det syftade på personer som tillhörde den så kallade "högerfalangen" inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti och var särskilt framträdande inom finansdepartementet och statsrådsberedningen.

"Kanslihushögern" förespråkade en balanserad välfärdspolitik med ökade marknadsinslag, kallad den "tredje vägens politik". Syftet var att öka ekonomisk effektivitet och valfrihet med bibehållande av en omfattande social trygghet. De var ofta personer med en god akademisk utbildning, ofta i nationalekonomi, och med en intellektuell framtoning som av motståndare ansågs skilja dem från majoriteten i den socialdemokratiska delen av arbetarrörelsen.

Framträdande personer inom "kanslihögern" var bl.a. Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Klas Eklund.