Kanon
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Kanon (olika betydelser).
Kanon, eldvapen av grövre kaliber. Enligt modern terminologi skall en kanon vara av kaliber 20 millimeter eller grövre, ha ett eldrör som är längre än ungefär 40 gånger kalibern och huvudsakligen skjuta flackbaneeld.
Innehåll |
Kanonrör
Kanonröret eller eldröret är den viktigaste delen av en kanon. De är nästan alltid tillverkade i någon mycket tjock metall. Gamla tiders kanoner kunde ofta ha väggar som var uppåt en halv decimeter tjocka. I dessa stoppade man i runda kanonkulor. Modernare kanonrör är inte lika tjocka och är dessutom betydligt smidigare. Modernare kanonrör är inte heller gjorda för kanonkulor utan istället för projektiler. Insidan på modernare kanonrör är räfflad i spiralform. Räfflornas uppgift är att sätta projektilen i rotation för att den inta skall tumla utan träffa målet med spetsen först.
Historik
Kanoner började dyka upp i Europa på 1300-talet. Mindre pjäser göts ofta av brons eller järn medan större kunde byggas upp av flera lager med längsgående järnstänger vilka hölls samman av påkrympta ringar av smidesjärn.
Så småningom tog bronskanonerna över nästan helt och hållet. Tack vare de stora kopparfyndigherna i Falun växte Sverige till världens största och förnämsta kanontillverkare.
Från 1700-talet tillverkades de flesta kanonerna av gjutjärn.
Från och med sent 1870-tal började bakladdade pjäser ersätta mynningsladdade kanoner. Fördelarna med bakladdning var flera; det medgav en högre eldhastighet, det gav bättre tätning mellan lopp och projektil (vilket resulterade i högre utgångshastighet) och det förenklade användandet av ett räfflat lopp (vilket gav avsevärt bättre precision). Ungefär samtidigt ersattes gjutjärnet i eldrören av smidesstål.
Kanoner kan indelas i undergrupper efter olika linjer, som funktionsprincip eller användningsområde. I modern tid kan kanoner förslagsvis delas upp i:
Typer av kanoner
Fältkanon
Kanoner använda av fältartilleriet. De skjuter normalt flackbaneeld (utgångsvinkel mindre än 20°). En fältkanon är ofta av kaliber från 7,5 till 15 cm och med eldrörslängd på 40 till 50 gånger kalibern. Det som skiljer en fältkanon från en haubits är att haubitsen har kortare eldrör, skjuter kasteld och kan laddas med ett flertal olika kraftiga drivladdningar.
Fästningskanon
Fast monterade pjäser i befästningsverk. Fasta befästningar var vanliga i Europa före och efter första världskriget. Kalibrar från 57 mm upp till cirka 20 cm. Efter andra världskriget är det i princip bara Sverige, Schweiz och Österrike som behållit landfästningar i större omfattning, men alla dessa är nu avrustade.
Belägringskanon
Från kanonernas barndom fram till 1900-talets början var belägringsartilleri vanligt förekommande. Som namnet antyder användes de vid anfall mot och/eller belägring av fästningar. Vid denna tid var kanonerna inte så kraftiga att de förmådde skjuta genom kraftiga befästningsmurar. Belägringskanonerna, vilka indelades i grovkalibriga mörsare och mer lätthanterliga granatkastare (förekommer ännu), hade till uppgift att lobba in kulor och granater över fästningsmurarna för att orsaka skada inne på fästningsområdet. Kännetecknande för dessa är att de skjuter projektilena med låg utgångshastighet i starkt krökta banor.
Stridsvagnskanon
I början av andra världskriget var de flesta stridsvagnar beväpnade med 37 mm kanoner. Kalibern har sedan ökat successivt och moderna stridsvagnar har oftast en 120 mm slätborrad kanon som skjuter pilprojektiler och högexplosiva projektiler samt andra typer av projektiler för olika ändamål.
Pansarvärnskanon
Ursprungligen små och lättrörliga kanoner, i kaliber kring 40 mm, för bekämpning av stridsvagnar. Kalibern ökade under andra världskriget över 57 mm, 7,5 och 9 cm upp till 12 cm. Idag helt ersatta av robotsystem i västvärlden.
Luftvärnskanon
Pjäser som används för att beskjuta främmande flygplan. Luftvärnskanoner upp till 57 mm kaliber är oftast helautomatiska med eldhastighet på hundratals skott per minut. I mellankrigstiden och under andra världskriget utvecklades en rad luftvärnskanoner i kalibrar mellan 7,5 och 9,4 cm, men kalibrar upp till 12 cm förekom. Dessa pjäser var manuellt laddade och hade ofta en eldhastighet mellan 10 och 20 skott per minut. Luftvärnskanoner med kaliber större än 40 mm är idag nästan helt ersatta av robotar.
Kustkanon
Fasta eller rörliga pjäser som används för att skydda kuster och hamninlopp mot fientliga landstigningsoperationer. Det svenska kustartilleriet är idag avvecklat. Förutom en del äldre pjäser bestod kustartilleriet av tre moderna typer av pjäser. Samtliga tillverkade av Bofors. Det var m/50 10,5 cm, m/57 7,5 cm och m/70 12 cm samt den opperativt rörliga m/80 12 cm.
Fartygskanon
Beväpning på fartyg. Kalibern kan vara allt från 20 mm till 46 cm. Efter andra världskriget har det knappast byggts några artillerifartyg och de grövsta fartygspjäserna ligger idag kring 12 cm kaliber.
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Kanon
