Från Rilpedia

Kalmar recess, överenskommelse i Kalmar 7 september 1483 mellan Sverige å ena sidan och Danmark/Norge å den andra. Avtalet behandlade förhållandena inom unionen och vilka villkor den danske kungen Hans måste uppfylla för att betraktas som kung även i Sverige. Villkoren stödde sig på kungens tidigare försäkran i Halmstad 1 februari 1483, dock "med någon förbättring efter Sveriges rikes läglighet, nytta och gagn".

Kalmar recess utgör i viss mån en kungamaktens kapitulation inför rådet och de högre stånden, och höjdpunkten av ädlingarnas anspråk gentemot regenten. Här slås bl a fast att kungen skulle styra riket med inländska män och garantera de privilegierade stånden deras företrädesrättigheter. Nya medlemmar av rikets råd skulle utses efter "meniga riksens råds råd".

Bara med "rådets råd" skulle alla viktigare beslut fattas, som i fråga om förläningars givande och återtagande, slotts och läns pantsättande, krigs förklarande, utländsk härs indragande i landet m.m. Alla högre ämbeten och län skulle kungen anförtro åt rikets förnäma män, och inte "draga dem någon vanbörding över huvudet i någon måtto".

Andligt och världsligt frälse hävdades i full utsträckning; ingen skatt skulle utkrävas av adel och prästerskap. Vidare ägde undersåtarna rätt till uppror mot kungen om han inte höll vad som blivit fastställt i recessen. Stormännen skulle kunna vägra kungen tillträde till sina gårdar och ha rätt att ta andra i försvar mot kungen..

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kalmar recess, 1904–1926 ^(Not).